Hysteriskt

Ja lite hysteriskt är det... jag avslutar med att skriva att jag lovar att jag ska skriva mer och så går det en vecka eller två innan nästa gång jag skriver. Den där karaktären som man tydligen ska ha lyser med sin frånvaro i vanlig ordning.

Men nu till min tanke...
Jag pratade häromdagen med min läkare på telefon. Vi brukar göra så ungefär en gång om året för att kolla läget och se om allt är ok och om man behöver in för undersökning och så vidare.
Jag kommer inte riktigt ihåg vad det var han sa i det här sammanhanget men han avslutar meningen med nåt i stil med "Ja när man är på väg att bli vuxen som du håller på att bli...".
Jag blev faktistk lite paff. Här har jag gått omkring och trott i alla fall i säkert en 2-3 år att jag är vuxen, men det är jag tydligen inte.
Det är då jag undrar när man räknas som det? Jag är gift, jag tar ansvar, jag äger en lägenhet, jag äger en bil, jag betalar räkningar, jag jobbar, de flesta i min ålder brukar skaffa barn nu vid det här dagset eller i alla fall börja tänka på det... men... Jag är tydligen inte riktigt riktigt vuxen än.
Kan nån berätta för mig när jag blir det?
Ja jag är yngst i en syskonskara på 4. Jag kommer väl alltid att bli betraktad som minstingen och med vissa mått säkert ses som mer eller mindre hjälplös för att det skiljer 13 år på mig och den i min syskonskara som är näst yngst.
Familjemedlemmar och bekanta till familjen brukar referera till mig och andra i min ålder för "ni ungdomar"
Ibland känns det nästan som om omgivningen inte tillåter en att växa upp bara för att man är yngst.
Visst låter det som att jag har ett behov av att hävda min ålder, men det är inte det som är poängen. Poängen är att det är aldrig roligt att bli betraktad/behandlad som yngre än vad man är.

Whohoo!!

Se där ja. 1000 besökare i bloggen. Inte illa pinkat.
Tack till alla som besöker mig. Jag ska försöka skriva oftare

Hallå? Va tomt det är här!

Det känns jättetomt och övergivet här hemma. Jag har ganska nyligen vaknat och jag avskyr att vakna på det här sättet, nämligen ensam.
M är och jobbar och smög tydligen upp ljudlöst i morse för jag hörde ingenting. Nu sitter jag här alldeles ensam med mitt morgonkaffe och klurar på vad man skall ägna sig åt idag.
Någon som vill dricka morgonkaffe med mig??