Seriesäsong

Jag måste erkänna att jag är ruggigt svag för bra, underhållande, roliga, spännande serier.

Jag kan sitta som klistrad om det är något som lyckats fånga min uppmärksamhet.

Vi har precis plöjt igenom Vita huset, alla 7 säsongerna. Vi håller på med Heroes och jag har även börjat titta på The big bang theory och har kommit underfund med att den faktiskt är hysteriskt rolig. Funderar allvarligt på att köpa säsong 1. Hade varit kul att ha i sin ägo

Love is noise

Precis vad jag lyssnar på nu. Fastnade framför datorn med The Verves låt Love is noise... och dessutom en himla bra remix av den gjord av Tom Middleton. Rekommenderas starkt.
Egentligen ska jag ju städa... men det blir inte så många knop gjorda just nu. Och så har solen börjat titta fram så ja funderar på om jag ska bege mig ut på en promenad. Var förvisso ute i morse och tog en morgonpromenad, men en till kan ju aldrig skada.

Min kära make håller på och mekar bil. Gud vad jag önskar att vi får igång den och att den rullar som den ska igen... Jag litar inte på den för fem öre så som den är just nu. Den är lynnigare än jag är...

Das auto hast kaputt gehen

Nej visst ok då det var några år sedan jag läste tyska och vi kan om vi granskar säkert hitta 1-10 grammatiska och/eller stavfel.
Men innebörden av rubriken tror jag går fram. Bilen (das auto alltså) har gått sönder... igen.
I morse när jag skulle ta mig till jobbet i värsta snöovädret så dog bilen när vi nästan kommit halvvägs... Stendog mitt i en uppförsbacke. Ingen utav oss var speciellt imponerade.
Så... efter att ha lagt ut en massa pengar på att laga bilen sen förra gången den bröt ihop så kommer vi få det stora nöjet att lägga ut några kronor till på att laga gud vad det nu är som är fel på den. Håller vi på så här så är vi snart uppe i en summa som har ett större värde än själva bilen. Vilken tur vi har!

Vårkänslor

De senaste dagarna har varit underbara. Man blir som pånyttfödd när solen tittar fram. Allting känns så mycket lättare bara man vet att det faktiskt finns en sol som lurar bakom molnen.
Förvisso har det varit kallt i vinden, men det har inte gjort något. Humöret har varit på topp!
Mer sol åt folket!

Nu har vi äntligen fått tillbaka vår bil från verkstaden... den låter fortfarande som om den ska trilla ihop så fort man svänger med den, men nu startar den i alla fall. Förut ville den inte ens göra det. I morgon ska vi hissa upp den på lift och pilla lite på egen hand. Se om det kan hjälpa mot dess åkommor.

The blond has left the building

Igår var jag och gjorde slingor i håret (igen). Den här gången blev det ännu mörkare... så nu är jag helt plötsligt brunett. Och då menar jag verkligen brunett... mycket mörkare än sist.
Men nu så här i efterhand när jag tittar på bilden så ser jag ju att jag kanske borde bemödat mig med att dra en hårborste genom håret innan jag tog bilden...
Jag hade nog inte dött av en hårinpackning heller...

Hon rullar inte

Vår stackars bil står på vår parkering och har så gjort i några dagar nu. Hon rullar inte. Inte utan hjälp i alla fall. Jag fick putta lite på henne härom dagen, men det hjälpte föga. Stackars stackars Debbie.
Men efter att ha sprungit runt i Jönköping igår och botaniserat på bilmarknaden utan större framgång så har vi kommit fram till att vi ska försöka reparera Debbie så gott det går och hålla tummarna för att hon rullar i alla fall i ett år till. Problemet är bara hur vi ska få henne till mekanikern som befinner sig i Stora höga. Det är en jäkla bit att bogsera henne. Min käre make satt större delen utav kvällen igår och försökte få tag på en biltransport till idag, men utan större framgång. Till slut lyckades det... så vi har en transport till henne på torsdag. Inte riktigt vad vi önskade. Vi hade gärna fått det gjort så fort som möjligt, men nu får man inte alltid som man vill... eller nån gång för den delen...

Jag håller på att förlora förståndet

Jag kommer nog mycket snart att drivas till vansinne och behöva låsas in någonstans.
Jag tror att jag har fått tinitus och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Det tjuter konstant i höger örat och ljudet håller på att göra mig skogstokig. Det påverkar så himla mycket. Jag vaknar stup i kvarten under nätterna av att det tjuter. Man får ju inte den sömn man behöver.
Känner mig väldigt nere över detta.
Sen så är det mycket att vara nere över nu... Vår stackars Honda vill inte längre vara med oss. Den rullar väl så smått än så länge, men det är bara en tidsfråga innan den lägger avgasröret i vädret och drar den sista sucken. Stackars stackars Debbie. Hon har varit en fin kamrat... Jag kommer sakna henne.