:-)

Vet att det är en dag kvar till julafton, men i morgon kommer det vara hektiskt nog för min del. Förvisso ska vi inte vara i Lödöse förrän kl 14, men jag är ju så vansinnigt långsam av mig när det gäller att göra sig i ordning och grejer, så bloggandet kommer bli totalt bortprioriterat i morgon.

Med andra ord vill jag önska alla mina läsare en riktigt god jul och så kanske jag får helgardera mig och även önska er ett gott nytt år också... ifall jag inte hinner blogga något innan dess!

Övertidernas period är över....

Ja det är över för den här gången i alla fall. Nu har jag slutat jobba övertid och börjat leva som en normal människa igen. Nu kanske man kan klura på att ta upp sitt sociala kontaktnät igen, ge sig till känna och försäkra folk om att man faktiskt lever.
Det har varit tuffa veckor och jag har blåmärken och värk i varenda led som bevis. Väldigt lättad över att det är slut... för den här gången.
Har fortfarande ingen julkänsla alls, men det kan nog ha mycket med all övertid att göra. Det har änna kramat musten ur en och den där speciella känslan vill inte riktigt infinna sig. Och ingen snö...
Men alla klapparna är inhandlade och en del utav dem även utdelade. Var iväg på stan en sväng idag bara för att titta lite i största allmänhet. Folk är ju som tokiga så här års... Förstår inte hur de orkar och jag har väldigt svårt för att begripa mig på alla dessa sista-minuten-människorna som springer runt som nackade hönor och ska köpa allt dagarna innan det är finito.
Var inne på och köpte nåt litet plagg som jag skulle ha på mig på julafton... Kön till kassan ringlade sig runt i hela butiken. Men jag bet ihop och ställde mig i den... för jag visste att jag inte var stressad... jag hade inte bråttom... men det hade alla andra.

Kentmania

I fredags blev det till att sluta tidigt från jobbet och hasta iväg mot Varberg där vi mötte Mattias och Frida för att sedan bila vidare till Lund. Väl i Lund checkade vi in på hotell. (lite av en besvikelse faktiskt, Mina sängkläder var håriga och hotellet i sig lite småsunkigt)
Vi lyckades efter mycket om och men få tag på en taxi in till centrum. Det verkade som nästan som om det bara fanns en person som jobbade i taxins växel för det tog ungefär 3 minuter innan någon svarade. Vår plan var att fråga taxi chauffören om tips på vart man kunde gå och äta och dricka lite en fredagkväll i Lund... dock hade vi otur då chauffören var i från Malmö och inte alls speciellt bevandrad i Lund så han visade oss till vad som finns i ungefär varje stad, nämligen Bishops arms. Inte så spännande tänkte vi och började promenera vidare. Till slut hittade vi ett ställe som heter Stortorget där vi dinerade. Underbar mat, trevlig service och gott vin. Rekommenderar stället starkt. Sen kan det väl ha gjort väldigt mycket det faktum att vi hade trevligt sällskap att äta med.
Därefter blev det buss till Olympen och på bussen konstaterar vi att vi inte har någon kamera...
På Olympen var det fullt med folk och vi stod där och trängdes, svettades och mös. Värmen där inne var helt otrolig, men man överlevde. Det var värt det. Kent gjorde en himla bra spelning som jag kommer att leva på länge. Trots att det var i en sunkig gympasal så var det bästa spelningen jag sett med dem.
Nu har jag planerat vidare. Har köpt biljetter till Kent när de ska uppträda i Trollhättan på alla hjärtans dag. Inte för att jag är ett helgalet Kent-fan, utan mest för alla hjärtans dag grejens skull. Tyckte att det lät mysigt.

Nu sätter jag mitt liv på paus...

...ja det är tyvärr lite så det känns faktiskt. Nu fram över kommer jag inte göra annat än att jobba, jobba... och medans vi ändå håller på så jobbar vi lite till.
Det känns lite tragiskt att veta att allt vad fritid heter kommer bara att försvinna och jag kommer praktiskt taget att bo i mina arbetskläder och på jobbet. Tyvärr är det så här nästan varje jul. Vansinnigt mycket att göra.
Tisdag till torsdag den här veckan kommer jag jobba 12-timmars dagar. (Åh det gjorde lite ont i hjärtat att skriva det).
Min enda tröst just nu är att den 21:e gör jag sista dagen innan jul och sen är jag ledig 11 dagar. Det är det jag lever för just nu. Det och det faktum att jag ska på Kent nu på fredag. Och äntligen har jag fått Kent-skivan som jag beställde. Synd bara att jag inte kommer ha tid att lyssna på den...
Nä det är väl dags för mig att krypa till sängs så att jag orkar med morgondagen...
Godnatt

Trender

Jag läste precis en bekants blogg ang. Facebook. För er som inte är så bekanta med detta fenomen så är Facebook nån form av comunity på nätet där man kan hålla kontakt med vänner och bekanta. Granskar man det lite i sömmarna så känns det väl mer som en tävling om vem som lyckas skrapa ihop mest vänner. (Jag återkommer strax till detta)
Hur som helst så skrev denna tidigare nämnda bekanta att han hade avslutat sitt konto på Facebook och jag antar att han på något sätt upplevde detta som befriande.
Själv har jag kvar mitt Facebookkonto och måste erkänna att ju mer jag använder det... detså mindre förstår jag vad jag ska med det till. Egentligen fyller det ingen vettig funktion. Inte för mig i alla fall. Min man avslutade sitt konto här i dagarna för han hade inte heller någon nytta utav det. Varken han eller jag förstår riktigt hypen med det hela. Visst, det är en site som drar miljontals med människor och verkar dessutom (för skaparen) vara en väldigt bra affärsidé.
Vi vinner däremot inget på det. Tvärtom så blir man uthängd. Självfallet så lägger man frivilligt ut sina bilder, taggar dem och lämnar ut allt möjligt innehåll. Bemödar man sig däremot med att läsa deras lisensavtal på X antal sidor så står där att allt du publicerar har de rätt att använda vid senare tillfällen.
Jag diskuterade detta med en annan bekant härom dagen och undrade vad han skulle tycka om en bild på honom helt plötsligt dök upp på nån reklam för hemorojdsalva i USA? Först skrattade han, men sen insåg väl även han att det inte var så kul.
Nu till ämnet jag berörde vid tidigare. Man knyter band med vänner och bekanta på Facebook. Du har en liten lista där alla som du är vänner med står uppradade. Nu finns det ju självfallet de som blir vän med allt och alla bara för att ha så många vänner som möjligt. Jag vet inte om tanken är att man ska framstå som populärare...? Jag har hamnat i en sådan situation en gång eller två... när personer som man aldrig haft någon vidare värst bra kontakt med helt plötsligt dyker upp och vill bli vän med en. Personer som man rent av nästan vart lite ovän med tidigare i livet...
Nej... ni hittar inte det logiska i detta heller?
Nu kommer det som är än värre. Jag är så jävla artig så jag kan inte tacka nej till deras inbjudan till make believe vänskap.
Så... vem är värst? Jag som inte kan tacka nej eller de som leechar på andra?

Kundvagnskörkort sökes... för vissa

Slutade hyfsat tidigt idag så jag och min make åkte ut för att storhandla (ska få besök till helgen). Jag måste dock erkänna att jag klarar inte av att gå i mataffärer runt 15-tiden på vardagar. Jag får krupp på alla dessa människor som dör ifrån sina kundvagnar överallt och som inte har någon som helst tanke på att vagnfanskapet faktiskt kanske kan stå i vägen.
Värst är nog dagdrömmarna. Jag önskar så att de hade en egen tid då de fick gå och handla... Mellan kl 13.00-13.15 sådär. Jag klarar inte av dem bara... De förstår inte att de är i vägen när de ställer sig precis framför lättmjölken i kyldisken för att arrangera om sina varor i vagnen. De förstår inte att de är i vägen när de står i stora klungor och pratar med bekanta som de inte sett på hur länge som helst.
Men jag då?!? Jag vill ju bara ta min brödlimpa och gå så fort som möjligt. Släpp ut mig!
Den idealiska tiden för att handla är egentligen runt 20-tiden... om man står ut med att de flesta varor är slut.

Flås

Jag har upptäckt att det har börjat bli på tok för kallt för att jogga och motionera utomhus. Det bränner så där lagom gott i lungorna när man springer runt i 5 graders kyla, så jag har förflyttat mina aktiviteter till kvarterets gym och nu lyckats bekanta mig med löpbandet där.
Finns det något mer ospännande än ett löpband??? Det känns ju som att springa runt i ett hamsterhjul och det gnisslar och har sig. Detta löpbandet ska tydligen vara nyinköpt och har en inbyggd fläkt som redan har pajat.
Premiären för löpbandet var i söndags... ja det blir igår det ja tydligen... Jag var smart och tog med mig en skiva med lite dunka-dunk musik för att ha något att kämpa till... Upptäcker till min fasa att cd'n i stereon är paj. Den bara klickar och har sig när jag trycker på play. Det lät som om den försökte tugga sönder skivan. Blank & Jones skivan åkte ur illa kvickt.
Då kör vi väl lite radio istället då, tänkte jag... Och visst jag måste väl erkänna att kvaliteten på den där stereon av okänt märke inte är den bästa. Radion fungerade väl hjälpligt och Mix Megapol skrapade i bakgrunden med ett ihåligt ljud... TILLS jag ställde mig på löpbandet. Det är tydligen så att så fort man ställer sig på bandet så är man ivägen för mottagningen på radion.
Jag fick helt enkelt kämpa på i tystnad... Förutom det där gnisslandet då som jag nämnde tidigare.
Situationen var väl ungefär den samma idag, men jag förbättade min tid på 3 km. Heja mig!

Favorit i repris

Och som ett tillägg till tidigare post så kan jag väl bara säga att: Ja jag har rätt...
Fick precis en bild av min syster på hennes nytapetserade vardagsrum... Skickat från mobil till mobil...
Jag TROR det var fint...

Piip piiip piiiiiip

Jag och min väckarklocka hade vissa åsikter som gled isär i morse. Den ringde kl 04.00... jag ville gå upp10.00. Sen så tycker jag inte om min väckarklocka... Visst den är lojal och gör precis som jag säger till den (kanske mot bättre vetande) men nu har jag en ny väckarklocka (jag använder mobilen). Den nya mobilen har en rätt ilsken väckningssignal som hela tiden blir högre och högre och mer svår att blockera ut med hjälp utav kudden. Den gamla mobilen hade en snäll signal som gjorde det lite lättare att stiga upp. Man kände sig inte lika hotad...
Tyvärr går det inte att byta signal till väckarklockan på telefonen. Jag önskar att jag kunde, men icke. Det är en sån där omodern telefon utan kamera. Har ni hört! Det har faktiskt funnits sådana en gång i tiden... Men jag får inte bära telefon med kamera på jobbet pga sekretess så min jobbtelefon är därmed kameralös.
Ja jag vet... man känner sig himla omodern... som om man för övrigt har behov av kamera i mobilen? Ursäkta mig men nu kommer jag börja "Seinfelda" lite granna. Vem sjutton kom på idén? "Åh min telefon kan bara ringa och skicka meddelanden. Hur ska jag överleva detta? Den är ju totalt värdelös... nej men vänta! Om vi sätter in en lågupplöst kamera i den som tar suddiga bilder så har vi nog löst problemet!"
Ja jag är medveten om att dagens telefoner har rätt ok kameror...Visst det blir ju inte alls i klass med en riktig systemkamera, men ändå... Jag förstår verkligen inte... Nej jag förstår inte...

Vad betyder kärlek för dig?

Jag blir lite ledsen i ögat ibland när jag ser mig omkring på min arbetsplats. Det känns som om kärlek har tappat sin innebörd på något vänster och det gör lite ont i mig.
Jag befinner mig på en arbetsplats där det jobbar ca 300 personer. Det är ganska många på en hyfsat stor yta kan man tycka och ändå känns det ibland lite trångt och instängt. Saken är den att hemligheter har en viss tendens att läcka ut och när det gäller min arbetsplats så läcker det som ett såll. Alla vet allt om alla verkar det som och folk pratar gärna om allt och alla.
Anledningen till att jag reagerar så starkt på detta är att man efter att ha hört ett och annat upptäcker hur många det är som inte kan... hur ska man säga det... ägna sin uppmärksamhet åt endast en partner?
Det låter verkligen som ett drama utan dess like när man hör hur den och den strula med den, och de är inte gifta längre och de ska skiljas. Då kanske det ska nämnas att några utav alla dessa 300 som jobbar där är par. Inte många... men några... det kanske finns 10 par. Och utav dessa vet jag inte riktigt hur många de är som klarar av att hålla fingrarna i styr. Tydligen inte så många...
Man blir mörkrädd...

Fullt hus

Har haft besök här idag av min bror med familj. Det har varit jättetrevligt. Pratat, skrattat, fikat och bara haft det mysigt. Önskar så att de kunde komma på besök oftare, men det är ju trots allt ett visst avstånd mellan oss här i Borås och resten utav familjen i Trollhättan.
Antar att jag har mig själv att skylla på den punkten, men jag trivs ju så bra här. Har inga större planer på att flytta härifrån det närmaste, men vi får se vad som händer i framtiden. Jag kanske blir (om min man får sin vilja igenom) en göteborgare *rysa*.
Har kommit underfund med att det har blivit höst. Helt plötsligt är det ju mörkt på kvällarna och ruggigt väder. Det räcker inte längre med att slänga på sig en tröja och sen gå ut... nu måste man ha jacka och gärna halsduk på det... vilket påminner mig om en sak... kan nån lära mig sticka???
Ja jag vet. Jag har fått ett sånt där tokryck igen. Har fått för mig att jag ska sticka en halsduk, men jag har knappt hållt i ett par stickor tidigare. När jag tänker efter så får jag samma tokryck varje höst, men i år ska jag verkligen försöka göra slag i saken och sticka den där halsduken.
Visst, det är lite tantvarning, men det får jag ta.
Så... hur gör man???

Baka... del 2

Det blev en cheesecake. A slice of heaven så att säga. Har kommit underfund med att Kesella är grymt gott... onyttigt, men gott.

Men å andra sidan så är ju resten utav cheesecaken också ganska så onyttig. Ibland får man helt enkelt offra sig... *suck*

???

Jag ska baka. Har ni hört nåt så befängt???
Jag kan laga mat... jag är duktig på att laga mat... men baka begriper jag mig inte på. Och så är det ju oftast kladdigt. Ogillar kladd rätt stort.
Har skickat ut Magnus för att köpa allt jag behöver till baket... Ska bli himla spännande.
Fortsättning följer...

Hängiven

Sitter och laddar till tusen nu... inför den 7:e december... Ja jag vet att jag är ute i god tid, men det brukar jag väl vara?

Jag, Magnus, Mattias och Frida ska åka till Lund, bo på hotell och gå på Kents spelning. Tjoho! Jag citerar en bekant till mig som skrev "nämen ska du ända till lund pga kent?! Galning"

Jo ja jag kanske är lite crazy, men som jag försäkrade henne om så hade det inte enbart med Kent att göra.... nej nej det är ju umgänge, bo på hotell och slippa göra frukost själv på morgonen utan få äta Scandics äggröra och sönderstekta små cocktailkorvar. Det är livet det.

Ok jag måste erkänna att jag har nog lyssnat sönder deras senaste singel, men den är ju faktiskt bra.

Nu driver jag tid med lite allt möjligt här hemma. Magnus har flytt fältet för att gå på fest och själv har jag pajat ryggen så jag gör inte många knop just nu... Bortsett från att ha tvättat årets största tvätt, strukit, organiserat om i linneskåpet och ätit lösgodis. Tänk va konstiga grejer man får gjort när ens respektive inte är hemma. Eller så var jag bara fruktansvärt uttråkad.

Old McDonald had a farm...and some boots

Hösten har kommit och likaså hösthumöret. När man kommer in i den där perioden i året då ingenting är roligt och det är bara mörkt och regnar hela tiden... Eller... nej vänta... det är Borås det ja. Överallt annars är det nog fint.
Så... för att höja humöret lite grann så har jag shoppat. 2 par nya stövlar blev det. Plånboken sa "aj" men mitt leende är kvar än. Ja jag är nog ganska så materiell av mig, men jag överlever.
I måndags upptäckte jag min "bonniga" sida. Vi sprang runt ute på Bärbys majsfält och plockade det sista utav skörden. Himla mysigt! Lerigt som satan, men jag stortrivdes. Så nu har jag en massa majs hemma som ska grillas vid tillfälle. Det var ju bara det där lilla dilemmat med allt regn och så...

Say what?!?

Nu börjar ångesten sätta in. Det är nu poletten har trillat ner och jag inser att semestern snart är slut. På måndag börjar allvaret igen och jag känner hur jag bara vill sjunka igeonom marken.
I måndags morse fick jag ett sms från min chef där det stod " Nu är det bara en vecka kvar tills helvetet börjar igen". Vad hon nu kan ha menat med det har jag ingen aning om...
Så...Nej jag har inte fått uträttat något vettigt alls. Bara slappat och slöat i min ensamhet. Min bättre hälft har ju jobbat i stort sett hela tiden och givetvis har jag ju inte lärt mig än att när jag har semester så jobbar alla andra, så då blir det lite ensamt. Jag väljer alltid att ha semester så sent på sommaren som möjligt, dels för att slippa bråka med andra på jobbet om semesterperioderna och dels för att det fina vädret brukar dyka upp nån gång i augusti. I år måste jag säga att jag känner mig lite blåst...
Så kort och gott... jag har alltid semester när alla andra jobbar. Tragiskt...
Det är mycket ångest nu när jag tänker efter. Den där jag-vet-inte-vad-jag-ska-göra-med-mitt-liv-ångesten har satt in igen.
Så många alternativ... så lite inspiration...

Lite motion har väl ingen dött av?

Jag bloggar ju inte direkt i en rasande fart om man säger så, men det är ungefär samma sak med min personliga dagbok. Jag ser mig själv mer eller mindre som en gästkrönikör i den som petar in ett inlägg/kommentar nån gång per år. Lik väl kan jag inte göra mig av med den. Ibland måste man bara få ventilera.
Jag fick något tokryck idag. Jag brukar alltid få det när det är fint väder. Jag börjar träna och greja och ha mig... fast nu är det väl mest för att jag verkligen behöver det. Har lagt på mig på tok för mycket. Men allt onyttigt är ju så gott. Why God, oh why!?
Numera när man skriver mitt namn så skriver man först ett "b" och därefter ett "/b". ( givetvis med tillhörande parametrar, men det funkade inte rikigt att skriva med.) För er som kan lite html så kanske detta skämtet gick hem. För er övriga orkar jag inte förklara.
Så... jag har suttit på en roddmaskin och stånkat och stönat, tränat lite armar, promenerat och försökt att se oerhört hurtig ut. En riktig friskus. Skenet bedrar ju som alltid, men det var värt ett försök. Nu har jag gett mig sjutton på att jag ska ut och jogga i ottan i morgon. Vi får väl se hur aktuellt det känns när väckarklockan ringer.
Var och fick ansiktsbehandling idag. Himla trevligt. Känner mig som en ny människa. I alla fall i några minuter. 600 spänn. Självklart var det värt det...
Din hy är si och sån där och för att råda bot på detta och detta så behöver du bara köpa de här och de här produkterna för den totala summan av konkurs konkurs.
You see where i'm going?
Så länge de håller sig till rengörandet, pillandet och masserandet så är det ok, men sen försöker de lura på en stackars sate en massa produkter som de får provision för. SÅ lättlurad är jag inte!!
...Bara inne på OnOff... När jag och min man var inne där för några år sedan, bara för att botanisera lite granna... En slug säljare valde ut oss som offer (antagligen för att det stod loser i pannan på oss båda) och började med sitt tugg.
Ja visst är det klart att ni ska ha en dvd. Alla har ju det nu för tiden och självklart ska ni ha en försäkring på den. Tänk om det händer något med den!! Gud förbjude!
Några minuter senare går vi ut ur butiken... med en dvd spelare. Vi som bara skulle titta. Svindyr blev den också. Vi använder den med andakt och dammar den med högsta omsorg.

Inlägg nr 1

Förväntar ni er en presentation eller något i den stilen?
Det är väl ganska så standard antar jag så detta blir väl inget undantag.
Tjej/kvinna på 25 år. Kritisk, cynisk, trött, glömsk, saknar totalt lokalsinne, älskar tuggummi, kan inte leva utan min man, vill ha större lägenhet, funderar på barn, funderar även på ny bil, ombytlig, energisk... när jag inte är trött, rufsig, nyfiken och totalt likgiltig för det mesta som har med politik att göra.
Det säger väl en hel del om mig, utan att avslöja för mycket. Måste ju spara på "godbitarna"
Jag förväntar mig väl inte en hord av läsare, men jag har ett outtömligt behov av att få lätta på sinnet genom att få skriva av mig.
Detta får räcka så länge. Klockan är för mycket och jag ska snart upp och jobba.