En liten paus

I morgon ska jag bege mig ut på stan för första gången på jättelänge... själv. Japp helt själv. Kommer kännas väääääldigt skumt. Förvisso känner jag att det kommer att bli skönt med lite andrum. Det har varit ganska intensiva veckor sedan förlossningen... men vad konstigt det kommer kännas att inte ha Siri med sig... eller Magnus.
Vi fick besök idag. En utav våra grannar ringde på dörren och med sig hade han en bärsjal som vi ska få låna. Tyvärr fanns det ingen beskrivning med till den så det blir väl till att titta på nätet och se om man hittar någon där. Han hade även med sig en overall till Siri. Den är lite stor än så länge, men det dröjer nog inte länge förrän hon växer i den. Det är alltid bra att ha att byta med.
Just nu ligger Siri och sover... lugnt och skönt. Det har varit lite sisådär under dagen. Magproblemen håller i sig vilket gör att damen i fråga får väldigt svårt att komma till ro. Därför njuter jag lite extra när hon väl sover för förhoppningsvis betyder det att hon just då kanske inte har så ont. Magknip är förjäkligt.

Familjen udda?

Något jag har lagt märke till är att man som nybliven förälder får ganska udda intressen. Några utav dessa intressen är bland annat:
-Siris rapar
-Siris kräks
-Siris bajs
Mest utav allt den sistnämnda punkten. Vår dotter har nämligen haft en lite småkrånglig mage från start och det faktum att hon får ersättning istället för bröstmjölk gör kanske inte saken lättare. 
Så det har väl varit några nätter med en dotter som vägrat sova, haft svårt att komma till ro och som vid vissa tillfällen varit otröstlig och då har de STORA krokodiltårarna kommit.
Rådet vi fått från BVC var att hälla i en tesked matolja i varje flaska mat hon fick för att försöka få igång systemet på henne. Detta hjälpte föga. Idag vart vi tvungna att hjälpa den lilla stackaren för hon var stenhård i magen och lyckades inte få ut det. Jag har aldrig sett en bebis se så lättad ut efteråt. Nu har hon till och med lyckats bajsa för egen maskin.
Och vi? Vi som nyblivna föräldrar är självklart jättestolta över henne. Det krävs inte mer än så. Bajsa duktigt och mamma och pappa kommer höja dig till skyarna. Vi vill ju trots allt bara att hon ska må bra.

Still alive

Ja med så många bloggar och konton utav de olika slag som blivit hackade på senare tid så får man väl vara glad att man fortfarande är kvar ute i "etern", men det kanske kan vara en tanke att se över säkerhetsrutinerna ganska så snart.
Man är ju hemma ganska så mycket som nybliven mamma. Det är inte många meter man rör sig ifrån hemmet. Det blir väl en barnvagnspromenad då och då till det lokala lilla snabbköpet, men mycket mer än så händer inte. Detta har katastrofala följder för min del då jag har kommit på mig själv att vid lediga stunder när lillan sover, sitta och titta på diverse postordersidor på internet. Jag har väl inte agerat på det i den bemärkelsen.... men det är bara en tidsfråga innan jag gör det. Hmmm jo jag har ju faktiskt beställt en bok... men till mitt försvar så handlade den om flaskmatning....
Fick lite annan litteratur igår då BVC var på hembesök hos oss. Hon hade med sig en himla massa papper och böcker som jag ska sätta mig och plöja igenom vid ledig stund. Vi satt och pratade ganska länge igår också, vilket kändes skönt.
Siri hade gått upp i vikt. BVC-sköterskan hade med sig vågen och den visade på nästan 3800g. Heja Siri!
Det syns att den lilla damen har gått upp i vikt för hon har fått så goa kinder. Väldigt pussvänliga.
Just nu ligger hon här bredvid mig och snusar och sover. Hon gör lite roliga ljud till och från i sömnen. Det är ett ljud som jag är speciellt förtjust i. Rätt som det är gör hon ett nästan hickande högt ljud och då låter hon som en liten hundvalp. Hon lyckades med detta igår morse när hon och jag var på snabbköpet och handlade. Hon låg i vagnen och såg så nöjd ut och rätt som det var så kom hundvalpsljuden. En dam vände sig om och tittade förbryllat på mig. Jag tittade lite ursäktande mot henne och tänkte i mitt stilla sinne: "Nej nej jag är ingen galen tant som går runt med hundvalpar i en barnvagn. Det bara låter så."

Ett herrans liv

Ja det är väl så det är att vara småbarnsförälder antar jag. Ett herrans liv. Speciellt vid magknip. Oj oj oj så otröstlig man kan vara då. Gråt och tandagnisslan i mängder och det gör så otroligt ont i mitt hjärta att höra henne så ledsen. Och vad gör man åt magknip? Hon får magdroppar, magmassage, rapas väldigt ofta och allt man kan tänkas göra och ändå slår magknipen till med besked.
Just nu är hon lugn. Hon ligger i Magnus knä och tuttar på hans lillfinger... men innan dess... oj oj oj. Jag märker att jag hanterar hennes små magknipsepisoder otroligt illa på grund av att jag själv mår så dåligt när jag hör henne så ledsen. Jag hatar att känna mig så maktlös som jag gör vid dessa tillfällen...
Den bittra sanningen är dock att det inte finns så mycket jag kan göra. Det gör ont i henne och det kommer det att göra tills det går över.
Idag är hon 2 veckor gammal. Herregud 2 veckor det är ju ingenting. Lilla gumman... Men hon har blivit större och gått upp lite i vikt. Det syns på de otroligt pussbara kinderna. På onsdag kommer BVC-sköterskan hit på besök. Hon sa att hon skulle ha med sig vågen så då får vi se om Siri gått upp något i vikt sen sist vi var på BVC.

Äntligen

Ja äntligen har hon kommit. Vår alldeles egna lilla Siri. Hon bestämde sig för att poppa ut på måndagen den 10/10. Då hade mamma haft värkar sen lördagen och var inte så pigg.
Vattnet gick på lördagen och strax därefter kom värkarna. Fick åka in och göra CTG kurva, blev hemskickad med starka värktabletter. Fick åka in dagen efter igen och då blev det övernattning med ännu mer tabletter som skulle få mig att sova. Då var planen att förlossningen skulle sättas igång på tisdagen. Värkarna avtog och när vi skulle åka hem på måndagen så hann jag inte mer än ut i korridoren så satte värkarna igång igen. Vi åkte hem och försökte slappna av lite grann, vilket var lättare sagt än gjort. Lyckades pilla i mig mat och duscha och fram på eftermiddagen var värkarna så kraftiga så jag visste knappt vad jag hette.
Då blev det till att åka in ännu en gång och det tog ett litet tag innan jag förstod att jag faktiskt inte skulle få åka hem igen. Fick komma in på ett förlossningsrum och där var baletten sen igång med lustgas och allt. För övrigt tyckte jag att lustgasen inte hjälpte ett dugg. Fick ligga och vänta i en mindre evighet på ryggmärgsbedövning. När narkosläkaren kom hade jag hunnit öppna mig 7 cm.
Inte så långt därefter satte krystvärkarna igång. Försökte ligga och hålla emot för jag var inte helt öppen vid tillfället. Herregud det var ju lättare sagt än gjort.
Efter skrik och stön från min sida så kom det till slut en liten bebis med navelsträngen runt halsen. Man hörde lite skrik men hon lugnade snart ner sig när hon hamnade på min mage.
Så klockan 22.16 föddes en liten tjej som vägde 3360 och var 51 cm lång.

Happy happy

Sååå... i förregår lyckades jag faktiskt komma iväg till Göteborg. Vi gjorde egentligen inte så jättemycket. Magnus hade lektion så under tiden satt jag i bilen, åt choklad och spelade spel. Därefter åkte vi runt till diverse affärer. Vi har varit på jakt efter lampor och skötbord. Har hittat några fina lampkandidater. Nu måste vi bara bestämma oss för vilka vi tycker om bäst.
Det var kul att få komma ut och botanisera lite. Hittade en väska inne på Åhlens som jag blev huvudstupa blixtförälskad i. Så nu kikar jag runt på nätet för att hitta den till ett bättre pris. Den finns på Amazon och det verkar vara de som än så länge ligger bäst till i pris.

Igår var det dags för ännu ett besök hos barnmorskan då bebis fortfarande lyser med sin frånvaro. Hon mätte mage, lyssnade, klämde och kände. Jag börjar faktiskt tro att bebisen helt enkelt har det för bra där inne. Det är därför han/hon inte kommer ut. Magnus hade en annan teori som jag faktiskt har börjat tro mer på och det var att bebisen lider av samma åkomma som sin mor, nämligen att den inte har något lokalsinne. Bebisen hittar helt enkelt inte ut.
Efter barnmorskebesöket mötte jag upp Magnus på stan. Då hade han vart och hämtat upp ett skötbord. Vi besökte ett fik, drack lite kaffe och tog det lugnt. Under tiden som vi satt där så fick vi helt plötsligt för oss att vi skulle åka till Ullared. Mest för att roa mig antar jag. Sagt och gjort. Vi åkte hem, åt lite granna och sen bar det av. Gjorde väl inga större fynd när vi väl var där, men det var roligt att komma ut!

Bebisjakt och lampjakt

Vaknade i morse och hade så fasligt ont i magen. Det värkte och molade. Dock var det inte de där värkarna som man kanske väntar sig vid tex en stundande förlossning... utan det gjorde mest ont hela tiden non stop. Det gav med sig efter en stund, men besvikelsen var jättestor. Jag hade verkligen hoppats på att det skulle vara dags.
Nu håller bebis på och bökar och vrider och vänder på sig. Han/hon har hållt på med detta hela dagen. Jag har försökt prata magen till sans om att det kanske är dags att komma ut nu... jag har till och med försökt muta med glass. Insåg ganska snart att det var fel taktik att muta med något som bebis aldrig tidigare hört talas om eller sett.
Sitter här och tittar på min mage... det går våldsamma svallvågor över den utav alla sparkar. Börjar även förstå att det där MVC besöket som är inbokat på onsdag antagligen kommer att bli av. Och jag som hoppades att förra besöket skulle vara det sista.

Vi har även varit ute och spanat efter lampor idag. Det har ju "omorganiserats" lite här hemma i och med uppmontering av spjälsäng och lite andra förändringar, så jag skulle behöva ha tag på två snygga bordslampor till sovrummet. Det var lättare sagt än gjort. Förvisso har jag hittat MASSOR med snygga lampor, men jag är inte så sugen på att betala en mindre förmögenhet för dem. Om det är något när det gäller inredning som kostar, så är det belysning. Sanslösa priser.
Det är väl bara till att kika vidare. Hade dock förhoppningar på att få det avklarat så fort som möjligt, medans man fortfarande har möjligheten.
Skulle inte haft något emot att åkt till Göteborg en sväng och botaniserat, men samtidigt så vet jag att efter halva bilresan så sitter jag och gnäller om att jag har ont i ryggen, magen eller annan väl vald kroppsdel. Och efter att ha promenerat runt i Göteborg så har man samma jäkla väg att åka tillbaka igen.
Men jag vill ju så gärna...
Sen måste jag erkänna att jag har faktiskt börjat bli lite skraj. Ja jag förstår väl också att det är helt naturligt att vattnet kan gå när man är gravid, men jag hade nog ändå upplevt det som ganska genant om det hände mitt ute på stan.
Vi har tex vart ute och kollat lite på bilar idag. Maken min drömmer om en ny bil. Jag vågade inte provsitta i en enda bil.... inte en chans. Om inte vattnet gått förr så lär det väl gå när man sätter sig i en sprillans ny bil.

Rastlösa familjen

Nej ingen bebis idag heller. Nu är han/hon två dagar sen och vi blir bara mer och mer rastlösa här hemma. Magnus har i alla fall tur som driver lite tid på jobbet idag... en annan sitter här hemma och vet inte riktigt vad man ska ta sig till.
Är lite sugen på att ta ett bad, men efter det sista fiaskot i badkaret så känns det bara som ett slöseri med vatten. Försökte bada för ett tag sen (och då var ändå magen inte lika stor som den är nu) och det var den mest meningslösa upplevelse jag varit med om... vattnet täckte ju knappt halva kroppen. Magen låg där och guppade en bra bit ovanför vattenytan och det blev till slut bara kallt och obehagligt.