Let the summer begin!

Jo nu startar jag min sommar... lite lagom sent så där som vanligt. Vanligtvis brukar jag inte ha någon ledighet förrän i augusti och varför skulle den här sommaren vara annorlunda? Jag får se min sjukskrivning som en form av ledighet. Inte kanske den roligaste av ledigheter, men man tar vad man får. Visst att jag inte kan vara så aktiv som jag skulle önska. Det finns massor med saker jag skulle vilja hitta på men som graviditeten sätter stopp för, men vad ska man göra?
Jag får ta tillfället i akt och vila upp mig.
Så... för att inviga min sommar så ska jag och den underbara maken på ultraljud i morgon och titta på krabaten. Lillen/lillan har varit väldigt aktiv det senaste. I natt har jag knappt sovit en blund för det har varit så mycket sparkar och bökande. Att döma av hur han/hon håller på där inne så tror jag att läget är under kontroll och att han/hon har det rätt bra. Det är väl tur att någon utav oss har det bra ;-)
På tisdag blir det roadtrip! kl 10.00 kommer syster med familj och sen drar vi vidare till Gränna och sen en tur över till Visingsö. Jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning. Jag drar mig för att åka bil långa sträckor för efter en sisådär 30 minuters bilfärd så har jag något vansinnigt ont i bäckenet och har otroligt svårt för att sitta still. Samtidigt så vill jag ju hitta på saker. Jag vill inte titta tillbaka på den här sommaren och komma ihåg den som sommaren då jag satt hemma hela tiden.
Och polkagrisarna lockar ju lite grann...

Så det blev!

Efter en liten tur på stan med maken min så kom vi hem med en sån här! Så det blev!

Andas ut

En stor sten har fallit och jag känner mig något oerhört lättad. Igår blev jag sjukskriven och det känns verkligen som en skänk från ovan för jag har verkligen varit genuint orolig för hur det här skulle gå. Jag har försökt att jobba så gott det går, men det är inte lätt när man inte klarar av att göra saker på egen hand längre för att man har ont. Foglossning och ischias är inte att leka med... det hör väl till, men det gör det inte roligare för den sakens skull.
Mitt liv har tack vare detta blivit i viss mån begränsat, för det är så mycket jag behöver hjälp med och inte klarar av på egen hand som att tex plocka upp något från golvet... Tydligen blir man ÄNNU fumligare när man är gravid och att tappa saker är något som hör till vardagen.
Som tur är har jag en underbar och stöttande make som hjälper mig i vått och torrt. Till hans "arbetsuppgifter" hör bland annat:
-hjälpa mig i och ur badkaret
-ta av mig strumpor (det där med att nå fötterna börjar bli ett minne blott)
-hjälpa mig upp för trapporna (vilket skulle ta en evighet utan honom)
-hjälpa mig i och ur bilen
-hjälpa mig upp ur sängen
-massera min ömma rygg på kvällarna

Jag kan verkligen inte tacka honom nog för allt han gör för mig och för att underlätta min vardag. Han är verkligen en ängel.

Vi har beställt en säng åt den lilla krabaten. Magnus skulle hämta den i Göteborg idag på väg till jobbet. Det blev en Troll Lux. Kändes väldigt robust och stabil. Sen att vi tyckte den var fin är ju bara ett plus i kanten. Ska bli så himla skoj den dagen man monterar upp sängen. Än roligare den dagen man faktiskt har en liten person att stoppa i den. September kan inte komma fort nog

Sandra i ottan, del 2

Fast i skrivande stund är det inte i ottan... klockan är snart 09.30, men jag vaknade vid 05.30 och sen dess har jag drivit tid med ditten och datten. Suttit och läst, tittat på tv, surfat på nätet och mer eller mindre bara väntat på att Magnus ska vakna, vilket han lär göra vid 10-tiden.
Det är lite påfrestande att det är som det är just nu. Min sömn är totalt rubbad. Enda sovställningen som är någorlunda bekväm är på vänster sida, men man kan bara ligga på det sättet si och så länge innan det också blir obekvämt. Oftast vaknar jag av att det känns som om hela sidan är bortdomnad. Sen att krabaten i magen är som mest aktiv på kvällen/natten gör inte saken lättare.
Börjar bli lite smått hungrig också... och jag vill ju ogärna äta frukost själv... så därför sitter jag här och väntar på min bättre hälft.
När man talar om trollen... nu hör jag någon som kommer hasandes i hallen...

Bebisen vill vara ifred

Var hos barnmorskan igår och blev undersökt. Det mättes mage, lyssnades på hjärtljud och pratades i största allmänhet. Ordinarie barnmorska var på semester så istället fick jag en kvinna vid namn Karin som var väldigt trevlig. Hon gav mig lite tips och tricks på vad man kan göra för att underlätta för sig i vardagen när det gäller foglossning och andra bekymmer som kan dyka upp under graviditeten.
Jag har på senare känt allt färre och färre rörelser från magen och frågade henne om detta berodde på att det blir trängre och mindre utrymme för bebisen att röra sig på. Och jo det kunde det ju bero på. Hon log lite finurligt och sa "vänta lite så ska jag reta den lite granna" och började känna på magen. Hände ingenting... jag är inte så förvånad heller för han/hon är lite busig. Så fort någon ska känna på magen när det sparkar så räcker det mer eller mindre att handen nuddar magen och så blir det alldeles blickstilla i den.
Sen lämnade jag barnmorskemottagningen och rörde mig hemåt... efter det så var det high life i magen.... och har varit det nästan konstant. Tror inte att bebisen tyckte om att bli störd.
När Magnus kom hem från jobbet inatt så la han handen på magen och det rörde sig för fullt där inne. Så har jag haft det hela dagen idag. En himla massa sparkar och bökande. Men men... han/hon har väl inte fått smeknamnet "Bökas" för inte.... Ett utav alla smeknamn :)
Och nu är det 10 veckor kvar om allt går som planerat. Herregud 10 veckor... och jag känner mgi inte klar än. Känns om om det är så mycket man måste förbereda och ordna innan det är dags.

Ack och ve

Sitter i soffan och kvider lite smått och förbannar mitt tillstånd. Missförstå mig inte... jag ÄLSKAR att vara gravid. Mysigaste jag någonsin varit med om, MEN... jag kan klara mig utan foglossning och ischias. Speciellt i kombination. Idag har det varit så illa så att jag nästan tappat känseln stundtals i högerbenet. Jag har svårt för att lyfta upp högerfoten, utan det ser mer ut som att jag släpar den efter mig när jag går. Sen så vaggar man ju fram för övrigt när man förflyttar sig. Vilken syn jag måste vara egentligen... påminner nog lite om ringaren i Notre dame.
Och i morgon var planen att jag skulle kompa ut tidigt och sticka till Ikea med min syster. Jag ser fram emot det väldigt mycket för det var längesen hon och jag hittade på något på tu man hand, men jag börjar bli skeptisk till hur detta kommer att gå. Jag håller tummarna för att jag är lite bättre i benet i morgon för jag vill verkligen åka till Ikea och träffa syster yster.

Sandra i ottan

Har vaknat okristligt tidigt idag. Där får man för att man var uppe sent och tittade på film.
Så nu sitter jag här i soffan och mer eller mindre bara väntar på att Magnus ska vakna han med, vilket kommer att dröja några timmar...
Så det bästa jag kan göra just nu är att sitta och bekanta mig med krabaten i magen. Jag måste erkänna att jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva något så fantastiskt som det jag är med om nu. Det sparkas, bökas, vrids och vänds stup i kvartena. Det är helt underbart att känna rörelserna och man märker hur han/hon blir starkare och starkare för var vecka som går.
Sen måste jag väl erkänna att hela upplevelsen även tär på en. Jag är så trött jämt. Orkar inte med hälften utav allt jag borde och det känns riktigt tufft nu när man börjat jobba igen.
Bäckenet har börjat värka så värst, så stundtals ser jag ut som en anka där jag vaggar fram. Jag vet att det är sånt som hör till, men ändå. Ingen vill väl egentligen gå omkring och ha ont.
Måste dock säga att jag (peppar peppar) har hittills haft en väldigt bra graviditet. Den där jobbiga fasen i början som alla varnar en för har jag knappt märkt av. Inget direkt illamående eller nåt. Jag har mått bra. Känt mig glad och varit stabil i humöret. Det är så det ska vara.

Här hemma har man börjat förbereda sig lite smått för hur det kommer att bli. Mest mentalt än så länge. Det är trots allt en ganska stor omställning att gå från två till tre. Man tänker på hur man vill ha det. Vart ska spjälsängen stå? Vilket skötbord ska vi välja? Allting är lite anpassning. Vi har inte så stor lägenhet, men vi tror ändå att om det finns hjärterum så finns det stjärterum som man brukar säga. Än så länge ser allt vårt planerande och klurande väldigt bra ut. Jag tror det kommer bli toppen när allt väl är på plats.
Barnvagn har vi en jättefin och jag bara längtar efter att få använda den. Vi har köpt lite kläder och andra tillbehör.
Så nu är det bara att vara tålmodig och vänta... September känns väldigt avlägset just nu...

Krabaten växer

Nu har jag snart överlevt två veckor på jobbet. Kan inte låta bli att undra hur många veckor till det kommer att bli. Känner att det är rätt tugnt och jag är ganska trött när jag kommer hem på dagarna.
Igår gjorde vi ett besök på specialistmödravården och fick göra ultraljud. En ny läkare den här gången. Jag saknar min vanliga läkare... och nästa gång skulle det bli ännu en ny läkare. Nackdelen med semesterperioder.
Vi visste nog inte riktigt vad det skulle gå ut på. Vi skulle göra tillväxtkontroll utav krabaten i magen. Trodde vi skulle få se en himla massa och kanske komma därifrån med lite nya bilder. Läkaren kändes dock stressad. Hon kollade det hon skulle och sen var det inte mer med det. Vi fick dock se när lillhjärtat låg där inne och sög på tummen. Såg väldigt charmigt ut.
Annars verkade allting bra. Han/hon växer så det knakar. Ca 35 cm lång och väger ca 1,2 kg.
Han/hon är otroligt aktiv. Sparkar och grejar hela tiden. Speciellt när jag kryper ner i sängen, kommer till ro och ska sova. Då blir det high life i magen!