Snö, snö, snö

I lördags bar det av till Köpenhamn för den årliga julresan. Den brukar gå ut på att vi går in på Tivoli, fryser tills vi inte känner våra armar och ben längre, ger upp, går in på något varmt fik, dricker varmt kaffe tills vi storknar och sen åker hem.

Vi trodde att det skulle bli samma i år med för när vi närmade oss Helsingborg hamnade vi i ett enormt snöoväder. Himlen blev alldeles mörk och det fullkomligt vräkte ner snö.

Vi satt i bilen vid färjan ett tag och funderade. Var det värt att åka över? Å andra sidan var ingen av oss direkt sugen på att ha åkt ner till Helsingborg för att sedan vända och åka hem igen.

Väl i Helsingör så fortsatte snöandet. Det var till och med än värre där än vad det var i Sverige.

Vi försökte vara lite smarta och tänkte att det kanske kunde vara bra att undvika Strandvägen till Köpenhamn utan vi tar motorvägen istället. Nu vet jag ju förvisso inte hur Strandvägen såg ut, men jag gissar på att motorvägen var ungefär lika illa.

Väl inne i Köpenhamn dock så blev det faktiskt bättre. Det snöade inte speciellt mycket, inte heller var det speciellt kallt. Vi hade det faktiskt rätt så bra på tivoli. Vi gick och tittade på marknaden, testade den nya kameran lite grann, drack kaffe och bara hade det allmänt trevligt.

Kan han inte bara låta mig vara?

Jag har inget vidare morgonhumör. Det har jag aldrig påstått och det är nog något som aldrig kommer att förändras. Självklart låter jag som mitt allra piggaste och gladaste jag om någon jag känner ringer och väcker mig... för det är ju så man gör av någon anledning istället för att erkänna att man faktiskt blivit väckt.
Jag håller ju på och pendlar nu och har gjort så ett tag. Resorna till och från Göteborg har faktiskt gått relativt smärtfritt. Tågen är i tid och jag lyckas sova hyfsat gott under resorna.
Nu har jag stött på en nemesis. Varje morgon när jag ska åka till Dalsjöfors så står han där vid min busshållplats och väntar. Varje morgon så hejar han glatt på mig.... och sen så börjar han... och prata... och prata...och prata.
Saken är den att jag är inte så talför klockan 6 på morgonen. Jag vill helst vara tyst och gärna ha det tyst runt omkring mig också. Jag vill så gärna säga åt gubben att vara tyst och låta mig vara... men man är för väluppfostrad för det (jäkla mamma) utan istället så står man där och nickar och mmm:ar åt allt han säger.
Hur säger man snällt åt någon att knipa igen och låta en vara?

*BIG SMILE*

Jag kan inte med ord förklara hur glad jag känner mig idag! Eller jo det kan jag väl, men ändå. Uttrycket passar väldigt bra just nu.
Var precis nere i tvättstugan och hämtade upp den sista tvätten och till min stora glädje upptäckte jag att grannen under håller på att flytta! Jag visste ATT han skulle flytta för jag har sett hans lägenhet ligga ute på Hemnet, men nu så håller min lilla dröm på att bli verklighet.
Jag har säkerligen uttryckt mina tanker om min granne i tidigare bloginlägg. Han är störig, har en hund som skäller jämt, han festar 3 dagar i veckan och spelar då musik från en ljudanläggning som får våra fönster att skaka.
No more will he disturb my sleep!
No more will he disrupt the peace!
Inte här i alla fall. Stackars ont anande granner som kommer få honom boendes bredvid...

Ack ack

Nu är jag så där dålig på att skriva igen. Lusten har väl inte riktigt infunnit sig och i ärlighetens namn så är jag rätt trött på eftermiddagarna när jag kommer hem från praktiken så jag stupar i säng ganska tidigt på kvällarna.
Sen så är min dator fortfarande inte riktigt som den ska, så det är helt enkelt inte roligt längre att sätta sig framför den och greja.
Annars har det inte hänt så mycket det senaste. Jobba, jobba, jobba.
Till helgen bär det av till kusten. Ska hälsa på Far + fru. Far är ganska så nyligen hemkommen från Kina och det ska bli himla kul att höra hur han hade det på resan. Han hade tydligen fotat en del så det ska bli spännande att få se bilderna. Han skickade några MMS till mig under resans gång, bland annat en bild på honom när han stod på Kinesiska muren. Det var en syn det.
Just nu önskar jag mig lite ledighet. Det är så mycket grejer jag önskar att jag hade tid/ork att ägna mig åt, men det infinner sig liksom inte just nu. Jag behöver semester. Någon som har lust att kidnappa mig en vecka eller två till något varmt ställe med sol och paraplydrinkar?