Första arbetsdagen

Då var man tillbaka i gamla invanda hjulspår igen. Kändes lite hemskt i morse när man stod utanför Volvos grindar och ville inget hellre än att vända och fly hemåt igen.
Förvisso har allt gått bra. Det var många kära återseenden, men ändå fanns den där känslan av att jag borde vara någon annanstans. Jag tror att krabaten i magen höll med. Han protesterade med vilda sparkar och fäktande med små armar varje gång jag böjde mig framåt. Det börjar nog bli lite trångt i magen.
Jag ser verkligen fram emot den dagen då det är dags att kika efter ett nytt arbete. Att få jobba som tandsköterska och faktiskt få nyttja min utbildning. Dock är det inte så aktuellt för mig just nu med nytt arbete. Det är trots allt inte så långt kvar tills det blir mammaledighet. När den perioden är över så får jag ge mig ut på arbetsmarknaden och jaga. Först måste jag ta itu med det viktigaste jobbet jag någonsin kommer att ha, nämligen att vara mamma.
Jag kan dock inte låta bli att undra hur den här sommaren kommer att te sig. Jag känner i kroppen efter dagens arbete att jag inte riktigt mäktar med på samma sätt som jag gjorde tidigare. Jag är tung och klumpig och magen tar emot hela tiden. Mina höfter värker och benen likaså. Och jag vet att det kommer bli tyngre och tyngre, inte bara för att jag blir tyngre, men arbetsbelastningen framöver kommer öka en hel del. Jag fick en skymt idag av listan på allt som vi ska hinna med i sommar... det ser rätt mörkt ut.

Shopoholic

Hemma igen från London. Eller ja vi har varit hemma några dagar nu. Resan har varit toppen. vi har shoppat, shoppat och shoppat lite till. Fikat en massa, promenerat, ätit gott och njutit av varandras sällskap. Jag måste dock erkänna att detta blir nog min sista "längre" resa på ett tag. Magen börjar bli stor och jag orkar inte riktigt på samma sätt som tidigare. Jag ångrar inte att jag åkte, men jag kände att jag inte riktigt mäktade med de långa dagarna och då har vi ändå tagit det ganska lugnt.
Lilleman (eller vad det nu är för något som ligger i magen) mår bra. Han sparkar, grejar, vrider och vänder på sig. Otroligt aktiv. Man märker att han/hon blir starkare för var dag som går för nu har sparkarna börjat kännas riktigt ordentligt. Magnus fick en rejäl spark i örat igår kväll när han låg med huvudet mot magen och lyssnade. Det är en väldigt livlig liten bebis.

I morgon bär det av mot Trollhättan där jag ska träffa Louise och Angelica för en fika som vi borde ha gjort för läääääääänge sedan. Tyvärr träffas man inte så ofta som man skulle önska och jag saknar dem väldigt mycket, så det ska bli riktigt skönt i morgon att sitta på något fik och bara prata en massa strunt med nära och kära vänner.

Jag hatar myggor, men myggor älskar mig?

Jo det är faktiskt så. Myggor ÄLSKAR mig. Det kan jag lätt påstå utan att låta allt för självgod. Det sägs ju att mygg dras mer till vissa människor än andra. Nu vet jag inte hur mycket sanning det ligger i det, men jag tror faktiskt på det. Maken påstår att det är för att jag är så söt, men vad vet han? Han är ju partisk.
Det började i lördags då vi satt utomhus på kvällen på ett 30-års kalas. Myggen började flockas kring mig och vips så hade man fått några stick. Ett på ovansidan av högerfoten bland annat. Kliade riktigt gott. Den stora nackdelen är att jag inte riktigt tål myggbett heller. Jag får stora bölder utav betten och klådan begränsar sig inte enbart till området där jag blivit stucken, utan det börjar snarare klia över hela kroppen.
Igår kväll var vi ute och gick en sväng (under stora protester för jag hade pajat ryggen och hade ont i magen och allt på en gång) Vi kom ner till sjön och jag började känna mig lite smått jagad utav alla dessa mygg. Rätt som det var kände jag två stick... samtidigt... på båda fotknölarna. Jag tror faktiskt inte att det finns något värre ställe att bli stucken på. Man kan klia sig fördärvad på fotknölarna utan att det egentligen hjälper något. Det bara kliar mer och mer.
Så jag började fäkta och klappade till båda myggen och lyckades smeta ut dem till blodiga fläckar över mina vita sockar... Snyggt...
Så nu sitter jag här i soffan... och kliar och kliar... och kliar lite till

Examen nästa

Ja nu är det faktiskt inte så mycket kvar utav skolan. Några strölektioner här och där och sen avslutning på fredag. Vi överlevde redovisningarna och vi blev inte allt för hårt sågade av opponenterna. Överlag fick vi ganska god feedback och det känns skönt att kunna lämna den tyngsta biten bakom sig. Jag känner mig så otroligt lättad över att det är över, för den sista tiden har varit ganska utmanande med allt skrivande på examensarbetet. Det har frestat något oerhört på mitt tålamod. Men nu är det över...
Så kort och gott är jag klar. Bara väntar/längtar efter fredagen då jag får hämta ut mitt examensbevis, säga tack och hej och sen sticka till London.

Och så har jag fått bling! Fick ett jättefint halsband av min far + fru. En bola med en liten bjällra i som bebisen i magen ska kunna höra. Den låter förvisso så fint så jag tror faktiskt inte att det ljudet tränger igenom magen, men det spelar inte så stor roll för det är ett väldigt fint halsband som passar till precis allt.