Kundvagnskörkort sökes... för vissa

Slutade hyfsat tidigt idag så jag och min make åkte ut för att storhandla (ska få besök till helgen). Jag måste dock erkänna att jag klarar inte av att gå i mataffärer runt 15-tiden på vardagar. Jag får krupp på alla dessa människor som dör ifrån sina kundvagnar överallt och som inte har någon som helst tanke på att vagnfanskapet faktiskt kanske kan stå i vägen.
Värst är nog dagdrömmarna. Jag önskar så att de hade en egen tid då de fick gå och handla... Mellan kl 13.00-13.15 sådär. Jag klarar inte av dem bara... De förstår inte att de är i vägen när de ställer sig precis framför lättmjölken i kyldisken för att arrangera om sina varor i vagnen. De förstår inte att de är i vägen när de står i stora klungor och pratar med bekanta som de inte sett på hur länge som helst.
Men jag då?!? Jag vill ju bara ta min brödlimpa och gå så fort som möjligt. Släpp ut mig!
Den idealiska tiden för att handla är egentligen runt 20-tiden... om man står ut med att de flesta varor är slut.

Flås

Jag har upptäckt att det har börjat bli på tok för kallt för att jogga och motionera utomhus. Det bränner så där lagom gott i lungorna när man springer runt i 5 graders kyla, så jag har förflyttat mina aktiviteter till kvarterets gym och nu lyckats bekanta mig med löpbandet där.
Finns det något mer ospännande än ett löpband??? Det känns ju som att springa runt i ett hamsterhjul och det gnisslar och har sig. Detta löpbandet ska tydligen vara nyinköpt och har en inbyggd fläkt som redan har pajat.
Premiären för löpbandet var i söndags... ja det blir igår det ja tydligen... Jag var smart och tog med mig en skiva med lite dunka-dunk musik för att ha något att kämpa till... Upptäcker till min fasa att cd'n i stereon är paj. Den bara klickar och har sig när jag trycker på play. Det lät som om den försökte tugga sönder skivan. Blank & Jones skivan åkte ur illa kvickt.
Då kör vi väl lite radio istället då, tänkte jag... Och visst jag måste väl erkänna att kvaliteten på den där stereon av okänt märke inte är den bästa. Radion fungerade väl hjälpligt och Mix Megapol skrapade i bakgrunden med ett ihåligt ljud... TILLS jag ställde mig på löpbandet. Det är tydligen så att så fort man ställer sig på bandet så är man ivägen för mottagningen på radion.
Jag fick helt enkelt kämpa på i tystnad... Förutom det där gnisslandet då som jag nämnde tidigare.
Situationen var väl ungefär den samma idag, men jag förbättade min tid på 3 km. Heja mig!

Favorit i repris

Och som ett tillägg till tidigare post så kan jag väl bara säga att: Ja jag har rätt...
Fick precis en bild av min syster på hennes nytapetserade vardagsrum... Skickat från mobil till mobil...
Jag TROR det var fint...

Piip piiip piiiiiip

Jag och min väckarklocka hade vissa åsikter som gled isär i morse. Den ringde kl 04.00... jag ville gå upp10.00. Sen så tycker jag inte om min väckarklocka... Visst den är lojal och gör precis som jag säger till den (kanske mot bättre vetande) men nu har jag en ny väckarklocka (jag använder mobilen). Den nya mobilen har en rätt ilsken väckningssignal som hela tiden blir högre och högre och mer svår att blockera ut med hjälp utav kudden. Den gamla mobilen hade en snäll signal som gjorde det lite lättare att stiga upp. Man kände sig inte lika hotad...
Tyvärr går det inte att byta signal till väckarklockan på telefonen. Jag önskar att jag kunde, men icke. Det är en sån där omodern telefon utan kamera. Har ni hört! Det har faktiskt funnits sådana en gång i tiden... Men jag får inte bära telefon med kamera på jobbet pga sekretess så min jobbtelefon är därmed kameralös.
Ja jag vet... man känner sig himla omodern... som om man för övrigt har behov av kamera i mobilen? Ursäkta mig men nu kommer jag börja "Seinfelda" lite granna. Vem sjutton kom på idén? "Åh min telefon kan bara ringa och skicka meddelanden. Hur ska jag överleva detta? Den är ju totalt värdelös... nej men vänta! Om vi sätter in en lågupplöst kamera i den som tar suddiga bilder så har vi nog löst problemet!"
Ja jag är medveten om att dagens telefoner har rätt ok kameror...Visst det blir ju inte alls i klass med en riktig systemkamera, men ändå... Jag förstår verkligen inte... Nej jag förstår inte...

Vad betyder kärlek för dig?

Jag blir lite ledsen i ögat ibland när jag ser mig omkring på min arbetsplats. Det känns som om kärlek har tappat sin innebörd på något vänster och det gör lite ont i mig.
Jag befinner mig på en arbetsplats där det jobbar ca 300 personer. Det är ganska många på en hyfsat stor yta kan man tycka och ändå känns det ibland lite trångt och instängt. Saken är den att hemligheter har en viss tendens att läcka ut och när det gäller min arbetsplats så läcker det som ett såll. Alla vet allt om alla verkar det som och folk pratar gärna om allt och alla.
Anledningen till att jag reagerar så starkt på detta är att man efter att ha hört ett och annat upptäcker hur många det är som inte kan... hur ska man säga det... ägna sin uppmärksamhet åt endast en partner?
Det låter verkligen som ett drama utan dess like när man hör hur den och den strula med den, och de är inte gifta längre och de ska skiljas. Då kanske det ska nämnas att några utav alla dessa 300 som jobbar där är par. Inte många... men några... det kanske finns 10 par. Och utav dessa vet jag inte riktigt hur många de är som klarar av att hålla fingrarna i styr. Tydligen inte så många...
Man blir mörkrädd...