Minne ur funktion

Satt och diskuterade med en gammal bekant igår om livet som vart och vad som har hänt med alla gamla klasskamrater.
Det var då det slog mig att... jag har antingen glömt eller förträngt de flesta av dem från grundskolan. Tillsammans lyckades vi väl komma på kanske hälften utav de vi gick i samma klass som. Om ens det...
Så... jag har fått för mig att jag ska rota fram mina gamla skolkataloger nån dag och kolla va sjutton det var för folk man gick i skola med. Jag har verkligen inte den blekaste aning.
Jag vet att mitt minne tryter till och från (mest till) men hur sjutton man kan glömma nästan en hel skolklass är för mig ett mysterium.
Och du J... jag läste E:s blogg... Jag säger som du. Jag häpnar. Förstår ingenting.

Stroke of insanity

Har ni varit med om det där att det helt plötsligt dyker upp en person, en sak eller en händelse i huvudet som ni inte tänkt på på många många måååånga år?
Detta har drabbat mig nu.
Helt plötsligt så dök en samlingsskiva upp i huvudet som jag en gång i tiden lånade på Trollhättans bibliotek. Jag tyckte ruggigt mycket om den och spelade den jämt! Nu dök den upp bara så där och givetvis startade hetsjakten för att försöka få tag på den igen. Sökte på biblioteket, men deras onlinedatabas är något av det rörigaste jag vart med om. Jag har googlat den, tittat på Amazon.com och letat på forum. Hittar den inte nånstans. Förvisso är den väldigt gammal... säkert en 12 år eller nåt, men den var bra.
Jakten fortsätter...

Idioten

Jag börjar känna mig lite smått som en idiot av den enkla anledning att alla har semester utom jag.
Folk frågar alltid varför jag har valt att ha semester så sent och nu vet jag inte vad jag ska svara längre. Det brukar bli en djup suck och ett: Ja jag har ingen aning...
Jag känner att krafterna börjar tryta en aning och arbetsdagarna känns långa och dryga.
Den enkla anledning till att jag har semester om hela 5 veckor är för att jag ska få nån som helst semester ihop med min man.
Men... det är så drygt...
Speciellt nu när jag vet att det vänder på jobbet nästa vecka och blir tyngre och eventuellt längre dagar. Gissa om detta känns motiverande för en som känner sig mer eller mindre död.

Men... jag har något som inte många andra har... Jag har 2 semestrar att se fram emot. En om HELA JÄTTELÅNGA 5 veckor och en i november. Det förkortar hösten en del.