Julen kom och gick...

Julen kom och gick precis som om inget har hänt. Det har varit en mycket konstig jul och man har haft väldigt blandade känslor.
Familjen samlades, vi firade, skrattade, åt, öppnade julklappar precis som vanligt, trots det faktum att en person saknades. Till och från kände man sig lite besvärad och ibland kunde man inte låta bli att undra hur länge folk skulle orka hålla masken. Påklistrade leenden löste av varandra...
Men... Det var ändå mycket bättre än väntat. Vi höll ihop och även om vi inte yttrade något så tror jag vi allihopa kände att vi stöttade varandra bara genom vår blotta närvaro.

Jag har Simons julklappar här... jag vet inte riktigt vad jag ska göra med dem...

???

De har hittat en sko i kanalen... Simons sko. Men vart är Simon? Hitta honom...

Tjuvkikat...

Vi har syndat lite grann.

Vi fick en julklapp från en utav Magnus norska släktingar på posten och tog för givet att det var en chokladask. Vi tänkte att det kanske inte gör något att vi öppnar den lite tidigare. Lite tröstgodis så där.

Men oj va förvånade vi blev. Det var ju inte alls någon chokladask. I paketet låg något som jag önskat mig såååå länge. En stelton brödpåse. Jag blev väldigt glad för jag tycker ju att de är så fina.

Tack så mycket för julklappen Liv.

Så många frågor och så få svar

Igår kväll var det med på Efterlyst på tv3. Försvunnen 19-åring.
Ingen verkar ha blivit klokare för det.
Är det verkligen INGEN som vet vart Simon Lago har tagit vägen??

Det enda jag vill ha i julklapp är att han kommer hem igen. Ordna det!

Vemod och ilska

Det här går inte längre. Jag vet inte hur jag ska hantera dagarna. Mitt humör pendlar upp och ner hela tiden och ingen kan ha med mig att göra. Jag ber om ursäkt om jag det senaste stött mig med någon eller varit sur och vresig, men jag kan inte hjälpa det.
Den som får dra det största lasset är väl Magnus, men han biter ihop vid mina små utbrott och lugnar ner mig så gott det går.
Det har gått en dryg vecka nu sedan Simon försvann och ännu inga spår som lett oss till honom.
Frustrationen man känner är enorm och det finns inte mycket man kan göra. Visst vi har varit ute och letat och antagligen inte för sista gången, men våra försök att finna honom känns väldigt fåfängda och poänglösa, men vi måste ju försöka... man får inte ge upp.

Jag är även vansinnigt arg... inte bara över situationen utan även över andra människor och vad de har att säga om händelsen. Folk skriver så elaka saker.
Jag syftar på ett forum som jag kikade igenom härom dagen. Där fanns det en tråd som handlar om Simons försvinnande. Folk skriver så otroligt korkat. Utan som helst tanke på att det kanske kan finnas anhöriga som läser. En del åsikter och tankar borde man kanske inte alltid yttra.

Jag har försökt att ha lite "vardag" idag utan att tänka allt för mycket, men allt jag säger och gör avspeglar min sinnesstämmning.
Jag skulle verkligen göra vad som helst för att få hem Simon... om jag bara visste vad det var som krävdes...

Ångest och mardrömmar

Nåt otroligt overkligt har inträffat som har slagit vardagen i spillror. Jag känner att jag har slutat fungera som människa och kan inte riktigt tänka, eller om det kanske är att jag helt enkelt inte orkar tänka.
Som synts i tv, tidningar, nätet och hörts på radio så är min brorson försvunnen.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3957084.ab
Om det är någon som känner igen honom och har sett eller hört något i samband med hans försvinnande så hör av er till polisen.
Hjälp oss få hem vår älskade Simon.

Pust och flämt

Helt totalt slut, men jag har varit väldigt produktiv idag.
Började dagen med en morgonfika hos Alexandra. Kladdkaka, mums mums. Därefter vart ute en sväng och tittat på bilar.
Sen bar det av till Ica och handla mat.
Väl hemma blev det blomsterduschning och fönsterputsning. Har även tagit i tu med veckans tvättande och städande. Har hunnit laga en ganska stor middag som tog sin lilla tid att göra.
Och nu håller Magnus på att bädda rent i sängarna.
Vi kommer sova som små grisar inatt.
Nämnde jag att jag är nästan klar med alla julklapparna också??

Soliga hälsningar

Jag står och poserar nere i El gounas marina. Det fanns inte en båt här nere som kostade under miljonen. Hur sjutton har man råd att köra sånna bjässebåtar? Måtte ju slurka bensin så in i hoppsan.

Vi var också ute och åkte båt... men den kostade nog inga miljoner den inte. Ordet "skorv" kom i åtanke när jag såg den. Men det var mysigt och trevligt. Har kommit underfund med att jag faktiskt är riktigt glad i att åka båt. Speciellt när det är båtar med glasbotten så att man kan titta på fiskarna och korallreven. Jag skulle kunna underhålla mig själv i timmar med att åka båt i så fall.