Slowmotion

Det är så dagen går idag. Riktigt riktigt långsamt. Det enda jag gjort idag är tvättat, diskat, städat lägenheten... och det har tagit tid! Jag vet inte varför men det är ingen fart i mig idag.
Jag trodde att dagen skulle börja med migrän, men det verkar som om det bara utvecklades till en riktigt elakartad huvudvärk som jag försöker hålla i styr med värktabletter. Men det är klart... det känns ju. Man är inte riktigt som man ska när det känns som om högerögat ska poppa ut ur sin håla.

Helgen har varit trevlig. Varit i Trollhättan och hälsat på vänner. Lite inflyttningsfest i frdags kan man väl kalla det kanske. Jag träffar dem på tok för sällan känns det som.
När jag stod och väntade på tåget på lördagkvällen för att ta mig hem till Borås så kom det en tjej gående in på centralen. Hon hade precis klivit av tåget som kom från Göteborg. Hon kastade ett hastigt öga på mig och jag tittade på henne. Det var något igenkännande i hennes blick.
Sen så trillade poletten ner. Hennes ögon blev stora och hon stirrade på mig samtidigt som hennes mun kröktes i ett stort leende. Hon kastar sig tvärs över väntsalen och slänger armarna om halsen på mig och där står vi omfamnade, skrattandes, nästan gråtandes och kramas så att vi nästan trillar omkull.
Fredrika, Fredrika det var inte igår. Jag tror knappt att vi setts sen gymnasiet och det är några år sedan. Roligt var det att hon börjat jobba i Göteborg nu så då finns det fler tillfällen till att träffas.
Ett mycket kärt återseende

Ett helt vanligt besök

Jaa ja så här kan mina besök hos neurologen se ut. En himla massa sladdar kopplade hit och dit och kors och tvärs och man är livrädd över att råka rycka loss någon utav dem för det tar tid att sätta dit alla! Idag var det två studenter som ordnade till allting och mitt huvud har blivit mätt på längden, tvären, höjden, ja you name it. Jag måste dock erkänna att jag är glad över att jag inte behöver göra just denna undersökning så överdrivet ofta för som sagt, den tar tid.

Nattsuddaren är igång igen

Men jag måste erkänna att det är högst ofrivilligt som jag är vaken. Tanken är att jag ska vara uppe hela natten. Än så länge är klockan bara 03.40 och ögonen vill inte riktigt hålla sig öppna längre. Morgontidningen kom precis.
Anledningen till att jag ska vara vaken hela natten är för att i morgon ska jag iväg till sjukhuset och göra ett EEG och då vill de helst att jag ska sova undertiden som undersökningen utförs.
Gissa om det är lätt att sova när du ligger på en brits med en massa sladdar och elektroder kopplade till huvudet och så är du dessutom inte ensam i rummet utan det sitter en sköterska där och övervakar. Ja men jo himla lätt att somna då du.
Men jag ska göra ett tappert försök. Men... jag skulle hellre vilja gå och lägga mig. Jag gör inget annat än att gäspa just nu. Gäspar och drömmer om att få krypa ner i sängen bredvid Magnus.
Han snusar och sover nog gott vid det här laget. Önskar att jag gjorde det samma...
Men... om jag bara blundar lite då? Bara med ena ögat? Det gör väl inget?
ZzzzzzzzzZzzzzzzzZzzzzzzzzzzzzz.....

Bil bil bil bil bil

Det här med att leva utan bil... jo det har faktiskt gått lättare än vi trodde. MEN... det är ju omständigt, det ska man ju inte neka till. Som tex när man glömmer att köpa gardinstång på Ikea och det kanske blir lite omständigt att vända och åka tillbaka igen. Ja jag vet jag stör mig fortfarande på det. OM jag hinner så kanske jag har svängen förbi där i morgon, men det är ett jättestort OM.
Vecka 6 ska jag upp på kirurgen igen. Vet inte vad det blir för operation jag ska assistera i, men jag ser fram emot det. Jag tror jag kan komma att trivas ganska bra där uppe. Än så länge har inte allt blod och göjs skrämt bort mig, men det kanske kommer en dag då man står där och rätt som det är så svimmar man.

Glömsk är man

Jag kan inte förstå hur jag alltid lyckas glömma saker när jag är och handlar. Oftast inga viktiga saker, men ändå. Det blir till ett irritationsmoment. Vi var på Ikea idag och shoppade lite granna. Diskborstar, tyg och lite sånt där smått och gott. Tyget för att jag tänkte sy en ny gardin till köket. Jag kom ihåg tyget. Inga problem. Men.... jag glömde av att köpa en gardinstång att hänga upp tyget på. Det sitter ingen stång där nu för vi har ett jalusi istället.
Så.... när jag nu kommer till Ikea nästa gång så SKA jag komma ihåg att köpa en stång.
Hur kunde jag glömma?

I rock!

Jag vet att det är fult att skryta, men... Vem fick full pott på tandanatomitentan? Kan det ha varit jag? Moi? Me?

Debbie är död! Länge leve Debbie!

För er som inte vet så är Debbie vår fina bil. Vår Honda Civic som har burit oss så många mil har igår lämnat jordelivet.

Efter att ha bogserat en annan bil igår så drog hon sin sista suck. Hon har kämpat tappert.

Nu så är vi billösa. Tacka gudarna för att jag var och laddade på mitt busskort härom dagen. Det kommer väl bli lite småjobbigt när man ska åka och storhandla och liknande, men det får gå.

Så nu sitter vi och letar bil. Det kommer bli svårt att ersätta Debbie. Hon var liksom den perfekta bilen. Hon bara rullade och rullade. Billig i drift och... ja så klart röd. Jag tycker ju om röda bilar.

Men ingen bil kommer att vara som henne.

Åter till vardagen

Nu är det över med jul, nyår och allt det där som man haft på sin agenda det senaste och det känns faktiskt ganska så skönt att så sakterliga halka in i de gamla hjulspåren igen.
Nyåret firades hemma hos min bror Peter med familj där vi dinerade, skålade och spelade spel. Visade sig att jag och min bror utgjorde ett riktigt grymt lag när det gällde "Så det kan låta". Vi sjöng, hummade, nynnade och tog givetvis hem spelomgången. I ett svagt ögonblick bjöd vi till och med på något som föreställde dans, dock fortfarande sittandes vid köksbordet.

Det slog mig nu att jag och Magnus inte äger ett enda spel... Lite tråkigt. Kanske man borde åtgärda.