Överlevare

Ännu en födelsedag att lägga bakom sig. Den var inte så märkvärdig. Och med det menar jag att jag faktiskt brukar må ganska så dåligt när jag fyller år för man börjar analysera sönder sitt liv och upptäcker att det är så mycket man vill göra och man fattar inte hur man ska hinna med allt och varför har jag inte gjort si och så och var detta ett klokt val?
Men.. igår flöt allt det där ganska obemärkt förbi. Kanske för att jag var upptagen med annat större delen utav dagen och hade inte tid att lägga ner all den energin på att älta.
Dagen började med skola. Sen bar det av till Mölndal för att kolla på bil och därefter hem, göra sig i ordning lite smått och sen ut till min favoritrestaruang Babbel för en bit mat med maken min. Himla mysigt.

Höll på att få en chock i morse när jag tittade på termometern. Minus 13 grader ute. Det var ju bara till att glatt pälsa på sig och ta sig ner till stan för att hoppa på tåget till Gbg,
Nu hade jag ju förvisso inte så jätteont av resan i sig för jag sov större delen utav tiden. Ja jag klarar faktiskt av att somna på tåg och buss om jag har Magnus med mig. Det känns tryggt.
Men mitt under resans gång blev vi stående för att växlarna hade frusit så vi kom ingenstans.
Kände mig lite stressad men valde att sova mig igenom även detta. Vi blev en kvart sena allt som allt. Sen rusa vidare till spårvagnen, hoppa på, åka iväg och sen halvvägs så bryter spårvagnsfanskapet ihop.
Jag som blir lite stressad vid situationer då jag riskerar att bli försenad började räkna på möjliga flyktvägar. Jag ville verkligen inte gå 3 kvarter i minusgrader, men det började änna verka som om jag skulle bli tvungen till det.
Men i sista stund precis innan jag var på väg att ge upp och kliva av så fick han igång åbäket igen och vi rullade vidare till Sahlgrenska.
Jag hann köpa mitt morgonkaffe och hade 5 minuter till godo innan lektionen började!