Blod, svett och tårar

Tandutdragandet gick ok. Bättre än väntat faktiskt. Jag hann med en liten gråtepisod när jag satte mig i tandläkarstolen, men sen så var det ju klart...
Bortsett från det jag tidigare nämnde med att de inte kunde få slut på blödandet så de fick sätta några stygn i munnen på mig. På lördagen var det väl ganska så ok med blödandet... men självfallet var det något annat som gick snett istället.
Det började göra ont... överallt... Inte bara i hålet den utdragna tanden hade lämnat efter sig utan även överallt annars i munnen och ut i örat, i ögat, pannan, hakan, kinden.
Började väl ana vid det här laget att det var något som inte riktigt stod rätt till, men tänkte att det går nog över.
På söndagen blev det värre.
På måndagen ville jag lämna jordelivet.
Fick en tid hos tandläkaren på tisdagen.
Måndagen och tisdagen var väldigt långa... väldigt väldigt långa. Inga värktabletter hjälpte. Höll på att förlora förståndet. Ingen svarade hos jourtandläkaren. Ordinarie tandläkaren hade stängt så på måndag kväll bar det av till akuten med ett enda motiv: Jag måste ha droger.
Blev lite snopen, arg, irriterad och ledsen när jag fick beskedet på akuten att de ger inte ut smärtstillande till tandvärk. Sova var uteslutet den natten.
Väl hos tandläkaren på tisdagen så hann jag inte ens öppna munnen förrän hon sa: Oj då du har visst åkt på en rejäl infektion.
Nähä? Vad får dig att tro det, undrade jag.
Vid det laget var mitt ansikte så svullet så att vänster ögat knappt syntes.
Jag fick mina droger till slut och nu har jag börjat fungera som en vanlig person igen. Har fortfarande lite svårt att äta och dricka, men det ger sig.