Igår tog min älsta brorson studenten och det firades med pompa och ståt.
Han lyckades försova sig till sin champagnefrukost, hans mor ringde honom 186 gånger och försökte väcka honom, han höll på att somna på kalaset... men... det är sån han är och det är en stor del av hans charm. En väldigt avslappnad person som tar livet lite med en klackspark och med en stor portion självdistans. Det är härligt det.
Men det är skrämmande. Jag tycker ju inte att det var så längesedan han var en liten grabb som sprang runt i blöja. Det känns som om avståndet mellan oss minskar och minskar hela tiden. Han har blivit så stor! Han har skaffat jobb och egen lägenhet.
Själv har jag nästan lite svårt att greppa det hela för det får mig att känna mig så gammal...
Jag vill inte vara gammal...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar