Då var man tillbaka i gamla invanda hjulspår igen. Kändes lite hemskt i morse när man stod utanför Volvos grindar och ville inget hellre än att vända och fly hemåt igen.
Förvisso har allt gått bra. Det var många kära återseenden, men ändå fanns den där känslan av att jag borde vara någon annanstans. Jag tror att krabaten i magen höll med. Han protesterade med vilda sparkar och fäktande med små armar varje gång jag böjde mig framåt. Det börjar nog bli lite trångt i magen.
Jag ser verkligen fram emot den dagen då det är dags att kika efter ett nytt arbete. Att få jobba som tandsköterska och faktiskt få nyttja min utbildning. Dock är det inte så aktuellt för mig just nu med nytt arbete. Det är trots allt inte så långt kvar tills det blir mammaledighet. När den perioden är över så får jag ge mig ut på arbetsmarknaden och jaga. Först måste jag ta itu med det viktigaste jobbet jag någonsin kommer att ha, nämligen att vara mamma.
Jag kan dock inte låta bli att undra hur den här sommaren kommer att te sig. Jag känner i kroppen efter dagens arbete att jag inte riktigt mäktar med på samma sätt som jag gjorde tidigare. Jag är tung och klumpig och magen tar emot hela tiden. Mina höfter värker och benen likaså. Och jag vet att det kommer bli tyngre och tyngre, inte bara för att jag blir tyngre, men arbetsbelastningen framöver kommer öka en hel del. Jag fick en skymt idag av listan på allt som vi ska hinna med i sommar... det ser rätt mörkt ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar