Slappt

Jag ber om ursäkt för min slappa attityd jag haft till min blogg det senaste. Orken har inte riktigt infunnit sig och egentligen har det väl inte hänt så mycket heller för den delen.
Jag har lyckats överleva ännu en födelsedag. Varje födelsedag innebär en mindre kris för mig. Förra året inbildade jag mig att jag fått mustasch. I år ser jag påsar under ögonen och kråksparkar. Ögonkräm har helt plötsligt blivit min bästa vän. Undrar vad som väntar nästa år...
Hur som helst så förflöt födelsedagen ganska så obemärkt förbi. Jag fick göra precis vad jag ville hela dagen. Jag valde att göra ingenting. Gud vad skönt det är att göra ingenting ibland!
Vi lagade lite god mat ihop och umgicks. Det var perfekt!
Alla hjärtans dag har hunnit passera också. Den var trevlig bortsett från vissa tabbar. Restaurangen vi var på var väl ingen höjdare... Jag tyckte om den när jag var yngre, för maten är rätt god, men nu har jag börjat titta på det hela med mer kritiska ögon. Egentligen är det ingen restaurang... det är nog mer en sylta... Det tog en kvart innan vi fick menyn. Vi fick inte den drickan vi beställde, jag fick inte den maten jag beställt och det tog nästan 20 minuter innan vi fick notan.
Nej... jag var inte så imponerad.
Därefter bar det av på konsert. Vi tittade på Kent för andra gången på denna turnén. Himla mysigt. Den här gången kunde jag till och med se bandet! Förra gången stod vi rätt långt bak.