Jag kan verkligen inte förstå att det var ett år sedan han så hastigt rycktes ifrån oss. Tiden har gått så oerhört fort och nu när man är här... och sitter och tänker på det, så känns det som om det var igår.
Det är konstigt hur hjärnan fungerar på en människa. Varje gång vi ska träffas hela familjen och fira födelsedagar och dylikt så förväntar jag mig att han är där. Och varje gång så blir jag nästan förvånad över hans frånvaro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar