Sent igår kväll landade mitt flyg på Landvetter och man var hemma i vardagen igen. Regnet öste ner och på den korta biten jag gick från flygplanet och till transferbussen (ca 5 meter) så hann jag bli ganska blöt.
Både resan till Manchester och hem var till och från ganska turbulent och jag beundrade på något sätt flygvärdinnan som så värdigt stapplade runt på sina skyhöga klackar i den trånga gången samtidigt som planet dök upp och ner i luftgroparna.
Resan började lite halvtaskigt när jag försökte checka in på Landvetter. På vissa terminaler så gör man det inte längre på det gamla hederliga viset att man pratar med en person, utan allting sker via datorer. Här började krånglet, ty datorterminalen vägrade läsa mitt pass. Efter 8 försök och en växande kö bakom mig så beslutade jag mig för att promenera bort till Ciry Airline's service desk. Efter inblandning av ca 4 personer så lyckades de till slut checka in mig manuellt och jag kunde äntligen röra mig bort mot gaten.
Väl framme i Manchester så flöt man med strömmen bort till bagagehanteringen och lyckades till slut hitta min väska. Efter en liten stund lyckades jag även hitta Andrea som var så vänlig att möta upp mig på denna gigantiska flygplats, ty jag hade nog aldrig hittat utan henne.
Dagarna i Chester har gått otroligt fort och det har inte vart många minuter vi varit tysta. Man har trots allt en hel del att ta igen när man inte träffats på dryga 8 år. (När jag tänker efter så kan det till och med vara 10 år.)
En dag besökte vi Liverpool. Vilken stad! Borås känns helt plötsligt väldigt pluttigt. Där fick jag chansen att verkligen turista! Vi åkte på en amfibiebuss. Den tog oss runt i staden och när stadsrundtturen var slut så fungerade bussen som en båt och vi splashade ner i vattnet och vi fick se staden ur ett annat perspektiv. Väldigt roligt!
Vi besökte även en Picasso utställning. Tror vi gick runt där inne i 2 timmar. Ja det kan nog ha varit mer än 2 timmar faktiskt.
Jag har även fått en ganska grundlig rundvandring av Chester. Oj va skoj vi hade den kvällen. Vi var på noshörningsjakt! Konstnärer hade ställt ut skulpturer av noshörningar lite här och där i staden och vi begav oss ut på jakt utrustade med karta för att hitta så många noshörningar som möjligt. Jag tror inte att vi hittade så överdrivet många. Kanske 15? Men vi hade trevligt under tiden och vi råkade väl även snubbla på en pub eller två utmed vägen.
När min vistelse väl drog sig mot sitt slut så höll jag på att missa flyget hem. Gissa om jag var stressad? Vi fastnade i trafiken och där satt vi. Det hände inte så mycket på vissa sträckor av motorvägen och jag kände hur jag blev mer och mer kallsvettig.
Vi hann dock fram, men det var på håret. Stressade iväg och checkade in bagaget, fick inte alls säga hejdå till Andrea i lugn och ro och sen fick jag springa iväg till säkerhetskontrollen.
När jag väl passerat kontrollen så sprang jag. Oj vad jag sprang. För... ja... flygplatsen är ENORMT stor i Manchester.
Men jag hann! Och visst, hade jag inte hunnit så hade jag fått stanna en dag extra, men ändå. Det var ju inte utan att man blev väldigt stressad.
Jag hoppas verkligen att jag kan åka tillbaka nån gång snart igen. Har haft det otroligt trevligt och när jag väl var där så slog det mig verkligen hur mycket jag saknat min bästa vän från högstadiet.
Hoppas att vi ses snart igen! Tack Andrea för en otroligt trevlig vecka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar