Spring inte ifrån mig!

Huvudet har arbetat på högvarv i natt. Jag har drömt så otroligt mycket! Det mesta har handlat om Siri och hur hon lyckas oroa mig på diverse sätt. Jag drömde att jag hade lagt henne för att sova... och rätt som det var så satt hon upp i sin spjälsäng och därefter försökte hon ställa sig upp. Jag blev helt panikslagen med tanke på att sängbotten i spjälsängen befinner sig på högsta läget. Hon kan ju trilla ur!
Nästan alla drömmar om Siri handlar om hur jag på något sätt känner att jag inte hinner med! Att jag inte hinner ikapp henne, att jag tycker att hon växer för fort, att min lilla bebis försvinner. Det är ganska påfrestande. Speciellt med tanke på att hon bara är 4 månader än så länge och jag redan tycker att tiden går för fort och att hon håller på att på något sätt växa ifrån mig. Jag känner redan nu att jag kommer få separationsångest den dagen det är dags att lämna henne på förskolan.
Den dagen, den sorgen...

Ett år äldre

Jaha då har det hänt. Nu är man helt plötsligt 30. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Det är som jag tidigare sagt; jag genomgår en kris vid varje födelsedag och denna födelsedagen ska väl inte vara ett undantag. Man tittar tillbaka på livet, på året och allt som man varit med om och som har hänt. Man undrar vad som hade varit annorlunda om man gjort si eller så. Varför plågar man sig själv med frågor man aldrig kan få något facit till?

Men... ryggen till trots så har jag haft en ganska bra dag. Jag har haft sällskap av min make och vårt lilla charmtroll. Vi har ätit god mat, njutit av tända ljus och jag tillät mig själv att till och med dricka lite vin. Jag ammar ju inte, så why not? Varför inte festa till det lite. Slå på stort... öppna den där stackars flaskan som stått där i vinstället så himla länge.

Magnus är och nattar charmtrollet just nu och jag sitter här med datorn i knät, godis i skålen och vin i glaset. Jo då det funkar... men jag ska nog snart natta mig själv också. Ögonen börjar bli tunga. Det är hårt att fylla 30...

Ålderskrämpor

Min rygg är helt knas idag. Den har förvisso varit dålig sen förlossningen, men det har bara blivit värre och värre. Idag har det nått en ny nivå. Jag har väldigt svårt att fungera. Klarar med nöd och näppe att lyfta Siri. Värst är det när hon ska upp på skötbordet. Då känns det som om jag ska gå av på mitten. Tyvärr är det ju ganska mycket bära, lyfta, sitta på huk, krypa när man har med en bebis att göra. Jag känner mig som en väldigt tråkig mamma idag som inte kan göra något.

Uppfräschning

Har idag fått en välbehövd uppfräschning! Hamnade hos Emina på Salong Glamour. Där blev det klippning och slingor, kaffe, skvallertidningar och lite tjöt. Jag tror jag har klippt mig hos henne i snart 8 år och jag har väldigt stort förtroende för henne. Det ligger på den nivån att om hon skulle flytta till en annan stad så flyttar jag efter.
Ok nej kanske inte så extremt, men ändå. Jag har varit på många olika salonger tidigare och kännt mig mer eller mindre nöjd och med blandat resultat. Hos Emina har jag aldrig varit missnöjd och det är ju faktiskt en sån sak som gör att man blir stamkund.
Just nu sitter jag och gottar mig framför tv'n. Det är ju ny säsong av Project runway! Varje gång jag tittat på detta så får jag sån lust att plocka fram symaskinen. Jag satt faktiskt och sydde härom dagen. Det blev en uggla till Siri. Inte en snygg uggla... nej nej. Inte för fem öre. Därför har den passande nog fått namnet Ugly. Men Siri tycker om den och det är väl huvudsaken. Fast å andra sidan så tycker hon om allt som hon kan gnaga och suga på så egentligen kunde jag lika gärna gett henne en socka... Men nu blev det en uggla.

Mysigt

Har suttit nu på morgonkvisten och väntat på att de ska ringa till mig från vårdcentralen så att jag kan boka tid för undersökning. Under tiden så gick Magnus in till sovrummet med Siri för att lägga henne och vila.
Nu ringde de precis från vårdcentralen och jag fick tid den 27:e. Låter toppen. Gick precis in till sovrummet för att meddela Magnus att jag inte behövde hasta mig iväg in till stan idag... och där låg de båda två... helt utslagna. Försiktigt tassade jag där ifrån. Väck inte björnar som sover!

Finns det någon manual?

Någon som har några tips på hur man ska natta en liten bebis som har fullt upp med att klia sig själv i munnen för att det kommer tänder?
Hon är snabb som sjutton med att plocka ur nappen och stoppa in en hand istället. Och sen gnager hon... och gnager och gnager och gnager. Det är en kamp att natta henne. Tycker dock lite synd om henne för det kan inte vara lätt när det kliar så. Hoppas tänderna behagar dyka upp snart!

Utvärdering livet

Så här är det varje år. Varje födelsedag. Varje gång.
Vad har jag gjort med mitt liv? Borde jag inte ha uträttat mer? Ska jag börja plugga igen? Finns det några roliga jobb på marknaden?
Varje år får jag nån form av kris när det börjar närma sig födelsedagsdags. Jag känner att jag borde ha hunnit med så mycket mer än jag gjort. Jag ifrågasätter val och ångrar saker jag inte gjort. Samma visa varje år. Samma känsla av att inte räcka till, att inte ha gjort tillräckligt och att trots att det hänt så mycket, känna att jag står och stampar i samma ruta hela tiden.
Jag måste påminna mig själv om vad jag faktiskt åstadkommit det senaste året. Tagit en examen med rätt bra betyg, fått  världens sötaste dotter, vart ute och rest en massa. Jag har ju ett behagligt och bra liv. Jag har en man som älskar mig och jag älskar honom över allt annat. Vi har tillsammans lyckats knåpa ihop en liten dotter som är det roligaste, spralligaste, sötaste lilla livet man kan tänka sig.
Ändå blir det samma visa varje år. Det känns som om jag borde uträttat mer.
Sen så kommer utvärderingen av mig själv och då menar jag rent utseendemässigt. Japp jag brukar kritiskt granska mig själv från topp till tå varje födelsedag och hittills har jag aldrig varit nöjd.
Håret håller på att trillar av. Ja jag vet att det blir så efter en graviditet, men ändå. Det finns Sandrahår ÖVERALLT. Min hy är det sämsta jag sett. Hormonerna löper amok och jag ser ut som en tonåring i ansiktet. Finnar högt och lågt. Och så den där gravidmagen.... försvinner den någonsin? Den hänger där fram som en jäkla kängrupung. Det är inte utan att man känner sig rätt oattraktiv.
Ja ja... det är som vanligt. Åpen vill ha mer... aldrig nöjd.