Så här är det varje år. Varje födelsedag. Varje gång.
Vad har jag gjort med mitt liv? Borde jag inte ha uträttat mer? Ska jag börja plugga igen? Finns det några roliga jobb på marknaden?
Varje år får jag nån form av kris när det börjar närma sig födelsedagsdags. Jag känner att jag borde ha hunnit med så mycket mer än jag gjort. Jag ifrågasätter val och ångrar saker jag inte gjort. Samma visa varje år. Samma känsla av att inte räcka till, att inte ha gjort tillräckligt och att trots att det hänt så mycket, känna att jag står och stampar i samma ruta hela tiden.
Jag måste påminna mig själv om vad jag faktiskt åstadkommit det senaste året. Tagit en examen med rätt bra betyg, fått världens sötaste dotter, vart ute och rest en massa. Jag har ju ett behagligt och bra liv. Jag har en man som älskar mig och jag älskar honom över allt annat. Vi har tillsammans lyckats knåpa ihop en liten dotter som är det roligaste, spralligaste, sötaste lilla livet man kan tänka sig.
Ändå blir det samma visa varje år. Det känns som om jag borde uträttat mer.
Sen så kommer utvärderingen av mig själv och då menar jag rent utseendemässigt. Japp jag brukar kritiskt granska mig själv från topp till tå varje födelsedag och hittills har jag aldrig varit nöjd.
Håret håller på att trillar av. Ja jag vet att det blir så efter en graviditet, men ändå. Det finns Sandrahår ÖVERALLT. Min hy är det sämsta jag sett. Hormonerna löper amok och jag ser ut som en tonåring i ansiktet. Finnar högt och lågt. Och så den där gravidmagen.... försvinner den någonsin? Den hänger där fram som en jäkla kängrupung. Det är inte utan att man känner sig rätt oattraktiv.
Ja ja... det är som vanligt. Åpen vill ha mer... aldrig nöjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar