Igår bar det av ut mot kusten där vi skulle besöka min far + fru. Siri sov i princip hela resan och i sanningens namn så missade hon inget. Det var sånt ruskväder! Det blåste, spöregnade och var allmänt grått och trist och bilen for som en vante över vägen av de starka kastvindarna. Vi kände oss ganska lättade när vi väl kom fram.
Siri var på sitt charmigaste humör och jag tror att hennes sällskap var väldigt uppskattat utav både morfar och nästanmormor. Det var även rätt trevligt att slippa laga mat. Ja jag vet det kanske låter dumt... den matlagning man utövar här hemma just nu är väl inte den mest avancerade för ofta har man varken ork eller lust, men ändå. Det är ändå skönt att inte behöva ställa sig vid spisen.
Hemresan var lika ruskig den. Fortfarande kraftig blåst och spöregn.
Egentligen borde jag och Siri bege oss ut på promenad, men om sanningen ska fram så är jag ganska trött och hon ligger här bredvid mig och sover så gott. Vi kanske kan skjuta på promenaden till ikväll.
Just nu inväntar jag makens hemkomst... den är förvisso inte förrän om några timmar, men ändå. Jag saknar honom. Han bör väl vara hemma här vid 16-tiden och om Siridockan tillåter så ska jag försöka ha maten färdig till dess.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar