Tidigare idag fick lillan ett utbrott och var otröstlig. Både jag och Magnus stod som två frågetecken. Hon var dyngtrött och utbrottet kom i samband med att han skulle lägga henne för att sova. Hon började gallskrika och varken napp, snutte eller tröst fungerade. Vad gör man?
När det väl hade lugnat ner sig så har hon inte gjort annat än att sova idag. Gör de så när de har en växarperiod? Sova mycket menar jag? Nu sitter jag och är orolig över att hon inte ska sova inatt nu när hon sovit bort nästan hela dagen. Kommer bli spännande. Tur att det finns kaffe.
Så julen står för dörren... Jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning. Ska bli intressant att sova borta i 2 nätter med en bebis i bagaget. Gäller att inte glömma något. Nåt kilo blöjor, ett lass Baby semp och massa kläder i ombyte ifall att något skulle bajsas eller kissas på.
Förvisso tror jag hon kommer få hur mycket kläder som helst i julklapp, men det kan ju vara käckt om det tvättas först.
Det märks att damen i fråga har blivit något av en mittpunkt och att mycket kretsar kring henne. Jag har tex inte ens fått frågan vad jag önskar mig i julklapp i år. Inte av någon. Åh andra sidan är det ingen som frågat vad vi önskar till henne heller så det ska bli himla spännande att se vad som finns i paketen.
Men i grund och botten är väl julklapparna bara en liten del av julen. Huvudsaken är att man får träffa familjen. Det är lite synd att min pappa + fru är utomlands den här julen, men jag hoppas ändå att de har det trevligt och njuter för fulla muggar.
Sen måste jag erkänna att jag önskar att jag firade varje dag av julen i Trollhättan. Det är inte riktigt samma sak att fira hos Magnus familj. Ja jag vet... det är ge och ta, men det är svårt. Jag saknar våra traditioner, vår mat och min familj. Tyvärr... så barnslig är jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar