lördag 17 september 2011

Kaffe tack

Natten har verkligen varit hemsk och sömn har det varit ont om. Jag kom till ro efter en bra stunds värkande i magen och lyckades somna. Vaknade vid ca 02.00 av att mobilen ringde. I andra änden fanns en tämligen onykter person som uppenbarligen inte sökte en sömndrucken Sandra. Sen var det kört. Det gick inte att somna om. Jag låg och vred och vände på mig i flera timmar efter det och blev bara mer och mer frustrerad. Förvisso kanske jag får skylla mig själv för att ljudet var på på mobilen, men i ärlighetens namn så brukar det ju ALDRIG ringa någon på natten nu för tiden. Det var annat när man var yngre och mer "ute i svängen" själv. Då ringde det folk till en dygnet runt och man själv struntade blankt i vad klockan var när telefonen satte igång och pingla.
Nu däremot... Nu har jag legat under natten och funderat på hur man skulle gå till väga för att skapa ett alkolås till mobiltelefoner. Tycker det låter som en himla fiffig idé.
Det hela grämer mig lite grann med tanke på att jag har så fruktansvärt svårt för att sova just nu som det är. Jag har svårt för att komma till ro, bebisen ligger och sparkar konstant och nästan varenda kväll ligger jag och tampas med envisa förvärkar. Och jag är ju medveten om att sömn är något som det kommer att bli väldigt ont om i den närmaste framtiden och då grämer det mig ännu mer att jag gått miste om så många timmars sömn inatt.
Så nu sitter jag här... vrång och grinig och väntar på att Magnus ska vakna så att vi kan äta frukost ihop. Och gärna en kanna kaffe på det...

Inga kommentarer: