Orkeslös

Jag har inte riktigt den där geisten i mig just nu. Det känns som om allting är en evig väntan och jag sitter här lydigt på ändan och gör just det... väntar.
Fantasin har tagit stopp. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med tillvaron just nu. Jag har ingen kraft eller ork till att hitta på en massa saker. Så fort jag anstränger mig så blir jag överväldigad utav förvärkar som sätter igång. Magnus frågar gång på gång om jag inte tycker att det är tråkigt att bara sitta hemma. Jo det är klart jag tycker... Men det är heller inte roligt att gå runt ute dubbelviken, stapplandes och haltandes.
Magnus har varit ledig en hel del det senaste (vilket jag uppskattat för han har fått hjälpa mig med både det ena och det andra) men han blir så rastlös och när han blir rastlös så projicerar han detta på mig. Hans livs uppdrag blir att aktivera mig och att hitta på saker och ting för min skull. Tanken är god, men det blir lite fel när det i själva verket är han som behöver aktiveras.

Jag har börjat ägna mig väldigt mycket åt att sitta och dagdrömma. Det är också ett sätt att förströ tillvaron på. Jag drömmer om små meningslösa saker... som tex en fin klänning jag sett, röda höstlöv, att sitta och titta på en riktigt bra film, kaffe eller vad som helst som faller mig in.
Förhoppningsvis kommer jag att dras ur dagdrömmeriet en sväng i morgon. Det kanske vankas frukost på stan med underbara Sofia. Och om jag har lite mer flyt så kanske jag ska gå på höstmarknad på lördag med syster Pia. Håller alla tummar i världen för att det är uppehåll. Jag har inte satt mig in riktigt i den där mammarollen än, så några regnkläder äger jag inte.
Det kommer, det kommer... Jag har tid på mig