Jag drömde att jag var med i Lyxfällan inatt. Inte som gäst utan som programledare. Jag och Charlie Söderberg skulle ta oss ann en gammal tant som hade spenderat vartenda öre på sina 20 katter. Oj oj oj...
Nej jag är nog inte kvalificerad till att ge ekonomiska råd av den sorten. Jag har ganska god koll på min egen ekonomi, men där går gränsen.
Måste nog erkänna att jag beundrar de programledare som under åren lett Lyxfällan. Jag skulle aldrig ha det tålamodet som krävs. De har nog fått stå ut med mycket och många gånger upplevt som om de upprepade gånger kört huvudet in i väggen. Jag hoppas och ber till gudarna att man aldrig ska hamna i en sådan sits så att man måste uppsöka den typen av hjälp.
Igår hade vi besök av Pia, Ida och Olle. Alltid lika trevligt med lite besök. Det är väl det som är så tråkigt med att bo i Borås och så långt ifrån familjen. Man träffas inte hälften så ofta som man kanske skulle önska. Då är det synd att man trivs så bra här... och att det tyvärr känns otänkbart att flytta tillbaka till Trollhättan, eller ens där i närheten. Jag vet inte hur mycket det finns där för mig att hämta. Och mycket har förändrats. Många utav de man umgicks med förr har gjort precis som en själv och flytt stan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar